Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tjetjenien och Ryssland - enligt Politkovskaja

Publicerat onsdag 24 september 2003 kl 07.50
Imorgon (torsdag 25/9) framträder den ryska journalisten Anna Politkovskaja på Bokmässan i Göteborg. Hon kommer att prata om sin på svenska nyutkomna bok om det pågående kriget i Tjetjenien, en antologi med Politkovskajas artiklar i den ryska veckotidningen Novaja Gazeta. Politkovskaja har i fyra års tid rest runt bland civilbefolkningen i den skövlade provinsen. Det brukar sägas att det krig som härjade den sydryska republiken Tjetjenien 1994-96 vanns av journalisterna. Mängder av ryska och utländska journalister bevakade händelseförloppet vilket bidrog till fredsavtalet (-96). Men när den ryska armén 1999 åter angrep Tjetjenien såg den till att ta kontrollen över informationsflödet. De få journalister som på senare år fått ackreditering till krigsområdet har varit i händerna på den ryska militären och bara kunnat rapportera om dess syn på konflikten. Anna Politkovskaja är ett av mycket få undantag. Fredrik Wadström har läst hennes bok "Tjetjenien - sanningen om kriget", i svensk översättning av Stefan Lindgren.
Första halvan av Anna Politkovskajas bok är en uppräkning av sådana grymheter att jag med jämna mellanrum bara vill kräkas. Människor dör av minor på flykt från bomber, de dör för att läkare bara opererar mot betalning och de dör efter tortyr i filtreringsläger, en omskrivning för koncentrationsläger. Men det värsta av allt är ändå den ständigt återkommande förnedringen av såväl levande som döda. Det är någonting obegripligt med den här boken. Visst, av de Latinamerikanska militärdiktaturerna på 70-talet har vi lärt oss om försvinnanden, tortyr och hemliga avrättningar. Från Balkan har vi hört om etnisk rensning och systematisk våldtäkt. Men vid sidan av allt det där finns i Tjetjenien också någonting annat. Den ryska militären arresterar oskyldiga för att sedan dyrt sälja deras kvarlevor till de anhöriga. Rebeller och federala trupper turas om att plundra byarna på värdesaker. Den utbredda korruptionen drabbar de värst utsatta offren för kriget. Om denna terror mot den tjetjenska civilbefolkningen är beordrad uppifrån måste man fundera på syftet. Kanske är de osannolikt grymma handlingarna ett sätt att göra kriget så obegripligt att hemmaopinionen inte kan ta till sig den information som trots allt kommer ut. Anna Politkovskaja skriver själv om hur svårt det är att få folk i Moskva att tro på det hon sett i Tjetjenien. Till och med hennes vänner tvivlar. Och om terrorn inte är sanktionerad av staten måste Kremls ständiga försäkringar om att läget är under kontroll vara rena lögner. Bokens andra hälft handlar till stora delar om något som få har skrivit om, nämligen hur Ryssland som helhet påverkas av kriget. Anna Politkovskaja visar hur lögnerna, brutaliteten och förnedringen från kriget sipprar in i den ryska vardagen. Krigets logik och retorik tar över själva samhällskroppen och det som var tänkt som en snabb antiterroristoperation har blivit ett alltför lönsamt företag för alltför många. Generaler och politiker gör karriär med hjälp av kriget. Soldater och rebeller skor sig på plundring och illegal handel. Förutom civilbefolkningen i Tjetjenien verkar ingen vara intresserad av att kriget ska upphöra. Anna Politkovskajas böcker har i omgångar kommit ut på olika språk under tre års tid. Den svenska utgåvan är en ombearbetad version av den bok som kom ut i Ryssland förra året, och det här är den klart bästa av de artikelsamlingar hon gett ut. Men det finns ett problem som Politkovskaja själv inte rår över. På grund av att i princip inga andra oberoende journalister på senare år har kunnat bevaka Tjetjenien tvingas hon ta på sig allt det här kriget för med sig. Detaljerna hotar hela tiden att svämma över framställningen. Hon kan nästan inte välja bort någon aspekt för vem skulle då berätta om just det? Och hur ska jag som läsare kunna recensera en bok som denna. Det är ju storslaget bara att den finns. Politkovskaja kämpar med alla medel för att ge smärtan, lidandet och övergreppen konturer och skärpa. Stilen växlar mellan det strama och det personligt engagerade. Flera gånger konstaterar hon att tårarna tagit slut, att kriget har förändrat också henne. Frågan är om Politkovskajas artiklar och böcker på samma sätt kan förändra människor i både Ryssland och resten av världen. Om inte, hur ska någon kunna få stopp på det tjetjenska helvetet? Fredrik Wadström
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.