Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Monumental ondska

Publicerat torsdag 25 september 2003 kl 07.45
1981 utkom Jan Guillou med romanen "Ondskan" som blivit en samtida klassiker. Efter att länge även spelats som teater så har "Ondskan" nu blivit film, med svensk premiär i morgon. Det är teamet bakom framgångsrika "Leva livet" som överfört Guillous självbiografiska berättelse till vita duken. Mikael Håfström har regisserat och skrivit manus tillsammans med författaren Hans Gunnarsson. Måns Hirschfeldt tillhör dom runt 7 miljoner svenskar som ännu inte läst Guillous bok, men han har sett filmen.
Med läderjacka och plutmun a la James Dean kommer Erik Ponti, till internatskola, glad att vara hemifrån, men snart ur askan i elden. Det är svenskt femtiotal utan överdrivna dåtidsreferenser. Inget "ussare kvanting" utan bara en lätt förlegad fyrkantighet i talet. Utmärkte Andreas Wilson i huvudrollen, har hittat ett tonläge som känns genuint, men även själva berättelsen har något av det förgågna över sig. Det är en moralitet, tänkt och berättad som sådan. För Erik Ponti är en inte bara den unge Jan Guillou i dramatisk kostym, utan också en Guillou-hjälte nära släkt med efterföljarna Hamilton och Arn. Precis som dom behöver han hävda och freda sig med våld men han är ändå är en riddare och ädling i betydligt större utsträckning än dom adliga penalisterna på internatet. Och det är som saga Ondskan fungerar bäst. Det är uppbyggligt och pedagogiskt, väl drivet framåt utan döda punkter. Men att filmen bygger på självbiografiskt material är ett ofrånkomligt problem, eftersom den är otäck både som vittnesmål om våldet och som monument över Jan Guillou. Nu betvivlar jag inte för en sekund alteregot Erik Pontis lidande - att han överhuvudtaget överlever är beundransvärt. Men hans resning och rättrådighet förblir en genreschablon - ett äreminne värdigt en Arn eller Hamilton och som sådant nåt man kunde besparat både publiken och berättelsens upphovsman. Även om det nu är så här han ser sig själv. Måns Hirschfeldt
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.