Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Sista resan brusar och böljar

Publicerat fredag 17 juli 2009 kl 07.46
Författaren till Sista resan

Förra året kom den danske författaren Carsten Jensens storartade, omfångsrika sjöfartsroman "Vi, de drunkande" ut. Den utspelar sig i den danska hamn- och fartygsbyggarstaden Marstal under andra halvan av 1800-talet och i Jensens nya roman finns många kopplingar till den berättelsen. "Sista resan" översatt av Fredrik Ekleund utspelar sig delvis på samma ställen, personer och händelser återkommer och havet är lika närvarande som förut. Men romanen går också att läsa som en heltfristående berättelse om marinmålaren Carl Rasmussen.

Carl Rasmussen föds utan stora framtidsutsikter, som ett av många barn hos en inte alltför framgångsrik skräddare i Aerøskøbing, inte långt från Marstal på den för Carsten Jensen-läsare bekanta ön Aerø. Slumpen eller ödet, eller bara en vänligt sinnad riking -bestämmer dock att Carl har talang. Han kan måla - han har öga för linjer, skuggor och nyanser, och han lyfts ur barnaskarans anonymitet - får en framtid, ett livsuppdrag: att måla det sköna, att hylla livet, naturen och havet. Allt det som Herren givit och som gjort Danmark ymnigt, böljande och vänt.

Och Carl målar. Han målar tungt lastade stormvindsknarrande båtar, gröngrått hösthav och ljusblått sommarvatten, han målar pojkar han möter och människor han bara ser på avstånd. Hanmålar molnformationer i ljusa, kalla färger. Och han reser till Grönland; målar eskimåer och  isberg och slår igenom I "Sista resan" arbetar Carsten Jensen med de inre och yttre brottningsmatcher som kan drabba en skapande person. Hur ensamheten och lyckan i att försvinna in i färgpalettens möjligheter ställs mot tvivlet på den egna förmågan, prestationsångesten ställs mot stolthet och smicker.

Carl Rasmussen var samtida med Skagenmålarna, impressionisterna och Gauguin och diskussionen om vartåt konsten ska - hur färgerna ska användas, hur motiven ska skildras - går genom boken. Carl Rasmussen längtar till de andra, längtar till den rena färgen som han aldrig vågar använda. Romanen varvar berättelsen om Carls uppväxt och liv, med den sista resa han företar sig - han ska återvända till sina grönländska isberg, kanske var det nåt han förlorade där första gången... Det är ombord på denstampande skutan Peru som han försöker försona sig med sig själv. Det går sådär.

Men för Carsten Jensen går det bra. För han verkar ha skrivit de här senaste romanerna i nåt som liknar inspirationsfrenesi. Det frustar och brusar om berättelsen, och även om den inte är lika förtrollande självklar som "Vi, de drunkande" så talar det mesta för att den kommer att hitta en lycklig publik.

Elin Claeson
elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".