Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Bok

Tio år efter morden i Columbine

Publicerat tisdag 21 juli 2009 kl 07.50
Kors för de 13 mördade i Columbine

Den 20 april för i år 10 år sedan inträffade skolskjutningen vid Columbine High School i Colorado. Två elever sköt ihjäl 12 skolkamrater och en lärare och skadade ytterligare 24 personer. Dramat kunde följas i direktsändning i amerikansk TV och dådet blev ett nationellt trauma. Liknande händelser kallas fortförande för "ett nytt Columbine".

Den amerikanske journalisten Dave Cullen följde händelserna från första början, han har rapporterat om och forskat kring vad som hände sedan dess och betraktas idag som USAs ledande auktoritet i frågan. Och lagom till tioårsminnet publicerade Cullen den bok som kort och gott heter Columbine.

På Youtube kan man förstås se klipp från skolskjutningen i Columbine, grumliga bilder från övervakningskameror, filmer som offentliggjordes ganska tidigt i den flera år långa polisutredning som följde på morden. Men det rullar in ständigt nya kommentarer till klippen, att det i år är tio år sedan massakern har säker förnyat intresset. I en del kommentarer verkar dock tiden stått still. De rasar mot the two fags som sköt , de två bögarna. Och det pratas om mördarna som medlemmar i The Trenchcoat Mafia. Det är samma rykten som började spridas medan skottlossningen fortfarande pågick inne i Columbine High School och som snart fördes vidare av media.

Bilden av de två mördarna som snabbt etableras var att de var utanför, mobbade, kanske homosexuella, kanske depprockare. Och målen för deras attack var mobbarna, eller sportfånarna, eller kristna eller svarta. Det fanns ett enormt behov av att skapa ett begripligt mönster. Eric Harris och Dylan Klebold modellerades om i linje med föreställningarna om vad som utmärker tonåriga massmördare. Och Columbine blev en projektionsyta där alla kunde hitta sin förklaring till vad som är fel i det amerikanska samhället. Ett av offrens pappa verkar ha kommit fram till att det är legala aborter som bär skulden.

Dave Cullen har rapporterat om Columbine i tio år. Han här läst dagböckerna och tittat på Dylans och Erics egna filmer, läst polisprotokoll och grävt djupt i tiden före morden för att försöka rensa fram den snåriga stig som ledde fram till det som pojkarna själva kallade Judgement Day.

De två gymnasister Dave Cullen här porträtterar passar förstås inte profilen. Varför inte? För att det inte finns någon profil, menar författaren. Skillnaderna mellan olika skolskjutare är lika många som likheterna. Psykopaten Eric Harris och den självmordsbenägne Dylan Klebold var i mångt och mycket som natt och dag. Men de var båda mycket begåvade, tjejerna gillade dem och de kom från ordnade hem. Det enda som verkligen förenar ungdomar som skjuter sina skolkamrater, menar Dave Cullen, är att de är män. Och så har forskning från senare tid också visat att de tittar mindre på våldsfilm och mer sällan spelar dataspel än sina jämnåriga. Se där...

Cullens mest förfärande konstaterande är ändå att det inte var någon särskild gruppering som väckt Erics och Dylans hat. Inte sportkillarna, inte de kristna tjejerna. Den attack som de planlade i långt över år syftade till att döda alla 2000 elever. Och de bomber som de hade placerat under skolans cafeteria, var så kraftiga att skulle ha dödat femhundra människor omedelbart om de hade fungerat.

På bokens baksida finns en typiskt klatschig amerikansk formulering om författaren, att han är vår Dante i detta high schoolhelvete. Men även om Columbine inte når sådana litterära nivåer är det en nykter redogörelse av kaos och hat. Det kaos som drabbar ett samhälle och medierna. Och det fullkomligt oresonliga hat som framförallt Eric Harris dagböcker dryper av. Hans vilja att se hela världen stå i lågor är ingen någon pose, inte någon hårdrockstext, nej det framstår som hans enda genuina önskan. Så även om mycket läggs till rätta i Dave Cullens bok, finns det fortfarande en botten i den här historien dit ingen verkar nå

Måns Hirschfeldt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".