Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Kina är inte lyckligt

Publicerat onsdag 29 juli 2009 kl 07.58

I mars kom en bok ut som skulle väcka åtskilligt rabalder i Kina. Zhongguo bu gaoxing är skriven av Song Xiaojun, Wang Xiaodong, Huang Jisu, Song Qiang och Liu Yang. För ovanlighetens skull kom den ut samtidigt i Folkrepubliken, i Hong Kong och på Taiwan. Boken har också en egen blogg, där förespråkare för bokens teser och dess motståndare har fått plats att drabba sam­man. 
   Bokens titel är, översatt: Kina är inte lyckligt. Vad Kina tydligtvis inte är lyckligt med, enligt sina författare, är obalansen mellan den stora tid som landet genom­lever, dess stolta ambitioner och ändå den inre oreda och vånda som råder tillsammans med de snåla angrepp som riktas mot Mittens rike från utlandet.

Zhongguo bu gaoxing är en rätt patriotisk bok som fem författare har slagit sig ihop för att skriva: En professionell militäranalytiker, en matematiker som gått mot strömmen, en journalist och tidskriftredaktör, en dramatiker och sociologi och till slut, den femte, en aka­demiker och mediekritiker.
   Skulle man ta itu med att gå igenom de argument och ståndpunkter som presenteras i boken, fick man nog tänka sig ett heldagsseminarium än en recension, med just sådana experter på säkerhetspolitik, militärhistoria, medie­kri­tik, mentalitetshistoria och härmed när­be­släk­ta­de discipliner.

Vad som gör boken Kina är inte lyckligt intressant kan man kanske ändå sam­man­fatta i tre punkter. Författarnas gemensamma kraftkälla är en känsla av världs­his­to­risk rangobalans. I synnerhet i dessa globala kristider, när det trots allt ser ut som om Kina vore bättre rustat och förberett att klara sig igenom än det storvulna och självgoda västerlandet.

Möjligen kan man se detta som en repris på den kritik som de vänster­intellektuella på sin tid ägnade 20- och 30-talets västerlandsdyrkande kineser, där t.o.m. månen framstod som vackrare i Amerika än i Kina.
   Nu är det dags för det samtida själv­medvetna Kinas mer hårdföra garde att utsätta 70- och 80-talets västerlands­sukt­ande intellektuella för en holmgång, och framförallt gäller det USA. Skillnaden är att den här gången gäller kritiken mer från topp till tå, från industri- och militärpolitik till samhällsvision och kulturhälsa.

Amerika är inte längre en papperstiger, som Mao brukade säga, utan Ame­rika är, med författarnas ord, ”en gurka som försöker måla sig grön igen”. Inte ens ”vår egen älskade” Barack Obama klarar sig undan de kinesiska sarkasmerna. Hans bok Change we can believe in karaktäriseras som en bok fylld av obestämbara eller svajiga löften, hans politik av lika tvära vänster- som högersvängar. Och det enda som den mycket krassa skribenten Song Xiaojun hittar av otvetydig styrka i den amerikanska belägenheten är den militära.

Men särskilt lönsam för den ekonomiska utvecklingen i det långa loppet är den ju inte heller. ”Historien kommer tyvärr att visa,” skriver han, ”att Barack Obama inte kan rädda USA.” Och då har han förstås ett Mao-citat ringande i öronen: ”Bara socia­lismen kan rädda Kina.” Något som sedan dess har för­vandlats till ”Bara Kina kan räd­da socialismen,” och ännu senare: ”Bara marknads­eko­nomin kan rädda det socialistiska Kina”.

Mest på pälsen får ändå och inte helt oväntat tre inhemska medlöpare: Qian Zhongshu, Kinas siste polyglotte polyhistor, vars svårgenomträngliga Tan yi lu utgjor­de den intellektuella Räddaren i nöden under huvudkudden för varje student med själv­akt­ning från slutet av 70-talet och framåt.
   Wang Shuo, den postmaoistiska lit­te­ratu­r­ens enfant terrible, känd inte bara från bokdiskarna utan på tv och bio dessutom – han tas som sinnebild för denna depraverade, illusionslösa tid. Och till sist Wang Xiao­bo, författarnas författare i det coola och hippa Kina, vars skildringar av Kulturrevolu­tionen går på tvärs mot alla sorters politiska och moraliska anständigheter, och värst av allt: han var amerikanskt anfäktad på Kinas bekostnad.

Hursomhelst, Zhongguo bu gaoxing, som nog borde uttydas: Kina är miss­lynt, precis som barn är både ilskna och olyckliga när de inte får sin vilja fram – det är en bok som obarmhärigt betraktar västerlandets självgoda självbild och analy­serar våra alltmer förslösade möjligheter och som ofta gör det med Den Krassa San­ning­en som överraskande resultat, men också avslöjar betraktarens egna blinda fläckar, också de värda vår begrundan.

Göran Sommardal
goran.sommardal@sr.se 

Länk: Läs mer på En automatisk översättning av bloggen till engelska hittar du

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".