Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Svensk Punk 25 år!

Publicerat torsdag 2 oktober 2003 kl 07.45
Det var 25 år sedan den svenska punken flammade upp för att sedan gradvis falna. Gruppen Kriminella Gitarrers singel "Vårdad klädsel" från 1978 brukar räknas som den första svenska punkskivan. Och den svenska punken 25-årsjubileum firas just nu med stor entusiasm. I lördags (27/9) var det konsert i Malmö med återförenade band som Garbochock och Kabinett Död. På lördag (4/10) spelar i Göteborg andra legendariska grupper från sena 70-talet, bland annat Brända Barn och Grisen Skriker. Dessutom har dubbel-cd:n "Svenska punkklassiker" kommit ut tidigare i år.
Punk är ett halt begrepp. Så fort man tar i det slinker det undan. Det brukar heta att det främst handlar om attityd, en gör-det-själv-anda med ledorden: antiauktoritär, ickehierarkisk, originell och individuell. På så sätt kan allting vara punk: kläder, musik, litteratur, arkitektur, varför inte journalistisk. Fast det där med individualiteten kan ju vara svårt att upptäcka när en konsertpublik består av hundratals punkare i läderjackor, alla med mer eller mindre spretiga frisyrer. Men det där var ett senare fenomen, att punkare var tvungna att se ut som medlemmarna i The Clash på omslaget till första LP:n. Eller när tuppkam blev höjden av punk. Ja, ja, säg den rörelse som inte stelnar i en uniform. Om vi nu ska fira 1978, det år då punken på allvar etablerade sig i Sverige, så skulle jag vilja lyfta fram något som historieskrivningen brukar förbigå. Punken brann. Ja, den tidiga punken brann t o m upp rätt så fort även om det fanns glödande kol kvar en bit in på 80-talet. Och ett av de viktigaste tändmedlen var en djup, grundläggande och varaktig oenighet. Allting utgick från ett enda stort INTE. Inte den där vanliga musiken, inte vanliga kläder, bort från alla tråkiga måsten. Och ifrågasättandet fortsatte in i de egna kretsarna. Det är punk med amfetamin. Nej, folköl. Nej, det är mycket mer punk att vara nykter. Eller: Det ska vara mycket gitarrer. Aldrig, det är ju hårdrock. Syntar och saxofoner och politik - det är punk. Politik som är så tråkigt! Och så vidare. Tänk att vara oense om i stort sett allt och ändå kunna åstadkomma så mycket tillsammans. Det skulle jag gärna fira. Jag minns en konsert i Linköping för mer än 20 år sedan. Skånebandet Garbochock hade just klivit av scenen och jag ville ha in dem för extranummer. En vän, som jag än idag umgås med, ville hellre se nästa band som bara fick spela till dess kommunens vaktmästare stängde av strömmen vid midnatt. I ilskan över mina högljudda applåder till Garbochock började min vän på armarna slå mig med distinkta knytnävslag. Det är punk. Fredrik Wadström
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".