Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LYRIK

Öppen och orädd Carolina Thorell

Publicerat tisdag 25 augusti 2009 kl 05.34
Carolina Thorell FOTO: Bonniers

Göran Sommardal har läst Carolina Thorells nya diktsamling.

Carolina Thorell debuterade 1991 med Blå trampoliner. Hon är också verksam som grafiker. Nu kommer hennes fjärde diktsamling: Matriser för ett landskap.

Du har nästan inget landskap nu
går omkring och gör det sista
lägger ut din blick
lämnar tillbaka det okända

Så inleder Carolina Thorell en svit dikter om sin mamma i sin nya diktsamling Matriser för ett landskap. Jag tänkte först: Oj, så mycket Norén. Och 25 sidor senare dyker han också upp, på en järnvägsstation i Bryssel:

hans dikter från -76
har lämnat honom för mig

Och Thorell är också en obeveklig du-poet. Bakåt och framåt i tiden blir alla tilltalade, bara dottern Olivia är lika bestämt och ovillkorligt här, kan inte beskrivas genom ett tilltal, kan inte omsättas till poesi.
   I några diktrader om sitt formande ursprung: mor far väg värld, dyker dottern upp som en negation: ingenting kan pådyvlas henne. Hon utgör det strängt taget egenskapslösa stormcentrum, runt vilket allting annat virvlar och tar spjärn: som "du" och "jag", nära och fjärran.

Thorells dikter handlar nästan alltid om nödvändighet, av nödvändighet. Det blir särskilt tydligt, därför att hon så uppenbart vet att all erfarenhet inte låter sig fånga av poesin, och all poesi inte är erfarenhet.
   Människans sorger är två. Att hon tvingas behärska sina dagars upphov, far och mor, därför att de ska dö före henne. Och att hon är förbjuden att behålla sina barn, eftersom de ska leva efter henne. Ett förbud som visserligen kan överträdas men aldrig besegras.

Bara i förhållande till de jämnåriga, jämlika, jämlevande öppnar sig tillvaron: den frivilliga kärleken.

jag kan inte skriva till dig utan att älska dig. Bara i denna bottenlösa kärlek är det morgon. Och ditt ansikte som det ser ut när det sover

I denna inblick är Thorell en sant omogen existentialist. Och med omogen menar jag: Gombrowicz. Öppen, orädd, förtvivlad, på jakt.

Göran Sommardal
goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".