Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Film

Martin Becks negativa verkningar

Publicerat onsdag 26 augusti 2009 kl 07.46

Peter Haber och Mikael Persbrandt är väl vid det här laget minst lika kända under namnen Martin Beck och Gunvald Larsson efter 25 filmer tillsammans under Beck-flaggan. Så många blir det faktiskt med dagens premiär av Beck - I stormens öga inräknad och regisserar gör Harald Hamrell som nu gjort 11 filmer i serien. Men på vägen till förhandsvisiningen tog Kulturnytts recensent en omväg via Filmhuset i Stockholm.

Dagen innan jag ser I stormens öga, går jag och ser Roseanna på en av Cinematekets visningar. Det var den första Beck-filmen, före Widerberg, före Haber, före Gösta Ekman, före Derek Jacobi, före Carl-Gustaf Lindstedt. Med Keve Hjelm som Martin Beck och Sven-Erik Gamble som den lokale polisen. Och Gio Petré i rollen som den mördade Roseanna, medan hon ännu levde. Och i regi av Hans Abramson. Foto av Sven Nykvist. Originalmusik av Georg Riedel.
  
Men det betyder inte att jag är beredd att säga, att det var bättre förr. Att Hans Abramson var en bättre regissör än Harald Hamrell. Eller att Keve Hjelm och Sven-Erik Gamble var bättre som polis-paret än Haber och Persbrandt. Men en sak är uppenbar, Abramson var ute efter att göra en film, en smula nyfiken på sorten, med generöst om plats för skådespelarna, utan de flesta föreställningar om tidens måsten för en snut-, action-, eller spänningsrulle. I så hög grad är film-teamet öppet för vad filmen egentligen handlar om, att jag som åskådare hela tiden förblir frågande och nyfiken: Vad är det de gör? Det är en historia runt ett mord, inte ett kommersiellt gatlopp mot en biopublik. Ändå är den...valhänt.

Att team Haber-Persbrandt-Hamrell är mer på det klara med vad som förväntas av dem, vilka mallar som gäller, vilka blickar som ska kastas, vilka repliker som krävs och framförallt vilka gnissel och biljakter, sekundrusningar och skottlossningar som skapar den moderna svenska polisfilmen - det är knappast överraskande. I den meningen är den kallhamrade kommersiella proffs, medan deras föregångare var blåögda film-makare. Men i synen på sig själva som skapare av angelägen film är det skaparna av I stormens öga som är ute och cyklar. Kärnkraftens risker och terrorister? Idag. Kontroversiellt? Det framstår som en mycket trygg förvåning.

Att en film som enbart är gjord som ett rent kommersiellt projekt, och inget ont i det och därmed ingenting sagt om dess kvalitéer, men att den erhåller Filminstitutets distributionsstöd? Okej, att inte motverka kommersialismens negativa verkningar, men måste filmpolitiken medverka till dem?

Göran Sommardal, SR Kulturnytt
goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".