Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Carola Hansson möter Tolstoj igen

Publicerat fredag 28 augusti 2009 kl 07.53

Carola Hansson (född 1942) är författare, översättare och dramaturg, som också disputerat i slaviska språk. Hon debuterade 1983 med Det drömda barnet och har sedan dess publicerat ytterligare åtta romaner. Carola Hansson är flerfaldigt prisbelönad och fick bl a Sveriges Radios romanpris 1995 för romanen Andrej. Det är också den romanen, som handlar om familjen Tolstoj, som är grunden till hennes nya roman Med ett namn som mitt. Året efter utgivningen av Andrej fick Carola Hansson nämligen ett brev från Andrejs sonson i Moskva, vilket så småningom gör att hon kommer att följa i spåren efter dennes far, Ilja Tolstoj, som kom att leva i livslång exil i USA.

Utgångspunkten är nästan för bra för att vara sann. Det börjar med det brev från Andrejs barnbarn, som Carola Hansson fått och lagrar i sitt inre, inte riktigt vet vad hon ska göra med, men ändå tänker på. Sen, flera år senare – av en märklig slump – hamnar hon själv på ett litet sjukhus i Frankrike och lär där känna Mr Tutjak, en man av rysk börd, som visar sig veta en hel del om Ilja Tolstoj; Andrejs son, brevskrivarens far – han som är den mystiska länken mellan då och nu. Carola Hansson drabbas – naturligtvis – av detta sammanträffande och hon vet precis hur hon i romanen ska återskapa laddningen i deras samtal med en paus, en suck, ett enkelt replikskifte.

 Och det Carola Hansson sen verkligen lyckas med är att hålla kvar den där laddningen, gestalta hur hon inte kan låta bli att följa spåren. Hon måste försöka fånga denne greve Tolstoj. Hon frågar, forskar, söker. Från samtalen på verandan till det lilla sjukhuset så bär historien henne till Moskva och Lissabon, till Florida och New York.

Ilja visar sig ha varit en världsman, en äventyrare och mångsysslare, som rört sig i de välbärgade kretsarna i mellankrigstidens USA, men också fört förhandlingar på hög nivå i Tibet. Men Ilja är också den unge far som på 20-talet lämnade sin fru och sina barn, precis som hans far en gång övergav honom. Och det är det som verkar driva Carola Hansson vidare i sökandet – de för henne dubbelexponerade familjerna; det som både är upprepning och förändringsvilja. Exilen är en fiende säger Mr Tutjak i början av boken – den måste övervinnas. Exilen som ett slags teater funderar Carola Hansson kring när resan – för det här måste beskrivas som en resa – börjar närma sig sitt slut. När hon studerar de många fotografierna på Ilja Tolstoj tycker hon att hela hans liv – inte bara ögonblick – alltmer liknar en iscensättning, som om hans liv och exil egentligen mer är drömmen om ett liv än verklighet.

Och det är en tolkning som på sätt och vis beskriver hela den här romanen. För fast Carola Hansson ligger lågt med sin egen person, så är det förstås ändå sig själv hon skriver om, via Ilja, via Andrej och ryska dofter. Det är hennes tankar om familjebands och kärlekens betydelse som bär boken med sin stilla tankfullhet.

Exilen en klangbotten att mäta sig emot, att förstärka frågorna med.

Anneli Dufva
anenli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".