Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

Kärlekskrank fanatiker i Lena Anderssons nya bok

Publicerat måndag 31 augusti 2009 kl 07.46
Lena Andersson FOTO: Cato Lein

Lena Andersson debuterade för tio år sedan med rosade romanen Var det bra så?. 2005 väckte hon stor uppmärksamhet när hon i P1-programmet Sommar höll en ateistisk predikan om Jesus.
   I våras kunde man se hennes religionskritiska ungdomspjäs Nere på jorden. Nu är hon aktuell igen med boken Slutspelat, där hon fortsätter undersöka religionens villkor och uttryck.

Sen hon i behärskat ursinne avslöjade klassamhället i fantastiska romandebuten Var det bra så? har Lena Andersson ägnat sig åt att kyligt regissera sina böcker så att hennes idéer får mesta möjliga utrymme. I Slutspelat har hon placerat Usama Bin Laden-typen Vladimir i Sverige där han får smida den slutgiltiga planen för jordens undergång.

Men Vladimir råkar gå på en uppsättning av Samuel Becketts pjäs Slutspel, blir förvirrat rörd, går på krogen och hamnar drucken hemma hos den prostituerade och djupt intellektuella Kristina. Mötet rör så klart till det i Vladimirs fromma själ. 

Vladimir och hans undersåtar försakar allt som är roligt så att paradiset ska verka extra ljuvligt, och dom kan inte skynda sig nog att förinta jorden och alla dessa gudlösa västerlänningar. Men när döden väl närmar sig, kroknar dom heliga krigarna en efter en, och vill hellre ta en öl i Paris eller fiska röding vid en vacker älv.

Som vanligt skriver Lena Andersson roligt, smart och ganska vackert. Jag vill att all dekadens och hela himlatrotset utplånas, det räcker inte med en skyskrapa här, en militärbåt där, en ambassad och några tåg säger Vladimir till sin älskade Kristina och sätter fingret på den tunna skorpan som är civilisation.
   Och när herrarna i den innersta kretsen för teologiska diskussioner är det lika delar "goddag yxskaft" som acceptabel logik.

Vladimir får rätt till slut, paradiset finns faktiskt. Tyvärr visar det sig vara ett grustag, där ingenting finns mer. Förutom grus då, och tid.

Sofia Olsson
sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".