Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Musik

Torsten Ekbom om the Cage Age

Publicerat måndag 7 september 2009 kl 06.35
1 av 2
Torsten Ekbom
2 av 2
John Cage

I snart 50 år har författaren och kritikern Torsten Ekbom envist presenterat allt det mest avantgardistiska, experimentella och gränsöverskridande som har gjorts i Europa, framförallt under 1900-talet, antingen det gäller konst, litteratur eller musik. Han är helt enkelt intresserad av dem som står längst framme vid randen av nya och okända landskap. Nu kommer boken om kompositören John Cage, central gestalt i det möjligen sista riktigt autentiska avantgardet En trädgård av ljud - en bok om John Cage och the Cage Age.

Och the Cage Age, det är framförallt 50-talet och det tidiga 60-talet, i det New York som just höll på att ta över från Paris som konstens och det experimentella avantgardets huvudstad. Och målet för just detta avantgarde, där tonsättaren John Cage blev en ledande centralfigur, det var att göra upp alla pretentioner som den regerande högmodernismen omgav sig med, auran av helighet runt konsten, föreställningen att konstverket var ett direkt uttryck för det skapande geniets närkontakt med högre och större rymder. Det var en tanke som hade funnits i Europa under hela mellankrigstiden och övertagits av de amerikanska abstrakta expressionisterna under den första efterkrigstiden.
   Alltså började man, både i konst och musik, arbeta med helt nya element, med låga vardagliga ljud och material, slumpstrukturer, med att bryta upp former utan att avsiktligt ersätta dem andra. Här skulle inte skapas några nya ismer.

Det låter naturligtvis inte alldeles olikt det klassiska Dada, och rörelsen kallades också neodada, men, som Torsten Ekbom påpekar, utan den känsla av frän desperation som alltid fanns med i originalet, kanske beroende på att Dada skapades under brinnande världskrig, medan the Cage Age utspelade sig under en unikt massiv och långvarig högkonjunktur i världens rikaste land.
   Hursomhelst, experimenterades gjorde det, hejvilt, med sopor och gamla tidningsurklipp i målningar, med gatubuller och nyuppfunna instrument, och till sist nådde Cage, och hans vän Robert Rauschenberg  fram till ett slags nollpunkt, till det totala avståndstagandet från pretentionerna, Rauschenberg genom att göra ett antal heta vita målningar, tomma ytor, och Cage genom att skriva ett stycke musik som bestod av tre minuters tystnad, där allt som hördes var de slumpmässiga ljuden från åhörarna, stolsskrap, hostningar, pappersprassel.

Torsten Ekbom, med sitt väldiga intresse för allt slags avantgarde och avancerade experiment gör en rätt stor sak av denna nollpunkt, den sista gränsen passerad. Och visst, i en konstteoretisk mening var man förstås framme vid något slags slutpunkt, vilket som vanligt, förstås inte hindrade folk från att måla tavlor och komponera musik för brinnande livet, som om ingenting hade hänt. Det som hade hänt var väl framför allt att det blev omöjligt att längre ställa den ointressanta frågan "vad är konst" eller "vad är musik", konsten och musiken däremot klarade sig alldeles utmärkt.

Det är en mycket lärd, ytterst läsvärd och ytterst tankeväckande bok Torsten Ekbom har skrivit, och att man ibland har lust att gå in i debatt med författaren göt den ju inte mindre lärd, läsvärd eller tankeväckande.

Mats Arvidsson, SR Kulturnytt
mats.arvidsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".