Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
MEDIER

Den Stora Resan bjuder på postkoloniala magsmärtor

Publicerat onsdag 9 september 2009 kl 15.36
Mentawaierna i allmänhet och hövding Aman Lau Lau i synnerhet var mycket imponerade av Rutgers stora näsa. Och givetvis ska man jämföra. Bildtext och foto: Eyeworks/SVT

I går kväll kunde man se vita människor utkastade hos naturfolk, i och med premiären på SVT:s dokusåpasatsning ”Den stora resan”, där tre svenska familjer försöker sig på att leva vildmarksliv med avlägset boende stammar. Redan innan första sändningen har serien fått ta emot kritik, och Kulturnytts recensent satte sig med onda aningar.

Den upprördhet som vissa debattörer visat över seriens nykoloniala tema och den bristande ersättning som Himbafolket i Namibia fått för sin medverkan kan mycket väl vara berättigad, men min starkaste känsla under programmet var ändå förundran över att dessa tre svenska familjer ställer upp som postkolonial kanonmat i striden om tv-tittarna. Med ständigt monterade mikrofoner registreras varenda frammumlad obetänksamhet när de låter sig kastas ut till en okänd avkrok i Världen som meddelats först på Arlanda, en plats som de får konfronteras med utan några som helst förkunskaper. Och som marsmänniskor blir de mottagna. När den svenska familjen von Scheele anländer till Mentawai-folket på ön Siberut utanför Sumatras västkust blir de nypta i sina magnifika näsor, och det blir mer och mer oklart mot vilka som den antropologiska linsen riktar sig. Det gäller inte minst när den oerfarna familjen Karlsson från Ludvika inte lyckas skilja på arrivals och departures för att ta sig vidare från Sydneys flygplats.

Nå, eftersom allting sker inför filmteamets kameror kan man ju undra över verklighetsnivån, och hur naturliga dessa naturfolk är, i mötet med dessa tillkämpat naturliga svenskar.

Själv får jag magsmärtor av att se den snälla familjen Rosenkjaer Kjellström välkomnas med att bli insmetade med rödbrun afrikansk lera, samtidigt som Himbafolket ogenerat kommenterar deras avvikande utseende.

Ja, efter sekler av kolonialt förtryck balanserar ”Den stora resan” på en synnerligen slak lyteskomisk lina. Jag törs knappt tänka på hur det ska gå.

Karsten Thurfjell

karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".