Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nygammal Otello

Publicerat tisdag 21 oktober 2003 kl 08.55
Mitt under högljudda nedskärningshot satsar Malmö Opera och Musikteater stort med en opera av Verdi, med inbjudna utländska gäster och extrakör. Regissör är Wilhelm Carlsson som är omtalad för att lyckas bäst med de lite tuffare operorna. Och det är en grym och sorgsen Verdiopera man spelar: Otello, efter Shakespeare. I grunden ett triangeldrama om den intrigerande Jago som i sin maktlystnad och avundsjuka går mellan Otello och hans hustru Desdemona. Per Feltzin såg premiären.
Har vi inte då och då en känsla av att någon inom oss, eller kanske till och med nära oss, styr och ställer med våra liv, att någon annan är berättare, i våra liv? Just i Otellos fall skulle det då vara Jago, och jag återkommer till det senare för det här är en tolkning av verket som både följer en tradition och lägger till något nytt. Intrigerandet, folkets hyllningar, pöbelns attacker, körernas fylliga och om vartannat hätska och innerliga klanger, vissa operagester… och solisternas höga nivå - allt det där följer den bästa av traditioner. (musik) Malmö Operaorkester och Kör tillsammans med inbjudna Helsingborgs Konserthuskör föredömligt sammanhållna av Gintaras Rinkevicius. Den enda möjliga invändningen är lite för långsamma tempi genomgående. De tre huvudrollerna var på premiären besatta av utländska gäster, sedan följer två svenska och en utländsk sångare. Som Otello såg vi nu georgiern Badri Maisuradze, som Desdemona tyska Anne Schwanewilms och som Jago amerikanen Gino Quilico. Samtliga tre av mycket hög kvalitet även om Schwanewilms inledningsvis hamnar någon halvton fel då och då - knappt värt att nämna eftersom helheten ändå är så gripande och professionell. Dessutom tycks de känna sig hemma i den här annorlunda tolkningen som utspelas inuti en gråsvart ödslig scen med en röd klassiskt ridå i fonden. Och där, mitt i det gråsvarta finns den där som styr livet, berättaren i ditt liv. Otellos berättare skulle då alltså vara Jago, som petar upp svartsjukans sår hos Otello, påstår saker han inte har täckning för, leder Otello till att tro att Desdemona är otrogen. Desdemona, som är Otellos drömbild, som han sjunger. Och så är hon också gjord här. Lång och smal, sval, i hel vit klänning - gjord som en stor kontrast till Otellos satta, tjockkraftiga svarta kropp med rastaflätad hårman. De är långt från varandra men kärleken finns där trots allt. Och detta "trots allt" förstorar Jago till gigantiska proportioner. Han styr spelet, han rycker i marionettrådarna, han är som en trollkonstnär, som en djävulusisk motsvarighet till konferenciern i Cabaret, han bättrar på sitt vita ansiktssmink då och då och vänder sig ofta direkt mot publiken. Får han greppet om ditt liv, när han ler så där innerligt, är du förlorad. Per Feltzin
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".