Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst

Varje näsa en värld hos Wilhelmson

Publicerat torsdag 10 september 2009 kl 10.10
1 av 2
Hoppande hund (1920)
Lördagsafton (beskuren)
2 av 2
Lördagsafton (beskuren)

Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm har sammanställt den första stora mönstringen av Carl Wilhelmsons måleri på femton år. Sist var det Göteborgs konstmuseum som tog sig an honom. Carl Wilhelmson föddes 1866 och var kring sekelskiftet en av landets mest uppskattade nationalromantiker.

Men han kom också att ta intryck från den gryende modernismen.

Det förvånar inte att Carl Wilhelmson mot slutet av sitt liv, på 1920-talet, ändå är så till synes bekymmerslöst modern. Då stod "den nya saklighetens" klassicerande stil högt i kurs, och saklig är något Wilhelmson verkar varit från första början, torr och nyktert redovisande. Och kärleksfull snarare än romantisk.
   Han skrapar hellre bort färg än brassar på, och den vita målarduken får lysa igenom och bilda ett lager solblänk eller saltstänk. Och i sin omsorg ger Wilhelmson intryck av att vara genuint intresserade av sina modeller. För hur de lagt sina 20-talsfrisyrer eller knutit sina sekelskiftesschaletter, för fiskarnas stora händer och deras faktiskt otroliga näsor.

Varje näsa är värld för sig hos Wilhelmson, uppbyggd av fläckar som bildar näslandskap i alla tänkbara färger, utom hudfärgat förstås. Det går tydligen att identifiera praktiskt taget varenda fiskarhustru och sjöman i hans målningar, så här såg de ut.
   Men de förblir också modeller, ställda i pose. Kvinnorna i sina söndagskläder utanför kyrkporten är närmast arkaiserade stoder, slutna i sig själva. Även när han målar stora grupper är det blicken för individen som dominerar. Inte ens bilderna av den egna familjen föreställer egentligen nån familj.

Jag ser inte det som ett problem, det är hans konsekventa metod - och man kan se den kulminera i den fenomenala målningen Hoppande hund från 1920. Dottern Inger begrundar sin fina skor, bredvid henne liksom hänger en likstel tax i luften, och bakom henne en annan flicka, och en helt annan tanke.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".