Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
memoarer

En nyckel till Lennart Hagerfors

Publicerat måndag 14 september 2009 kl 08.54

Lennart Hagerfors är en litterär mångsysslare, som förutom sitt författande varit bland annat litteraturforskare, kritiker, tidskriftredaktör och programledare i TV. I sin uppmärksammade självbiografi Längta hem från 2004 skildrar han sin tid som missionärsbarn i Afrika under 1940- och 50-talen. Nu kommer fortsättningen: Komma bort.

Man kan säkert läsa dom här båda böckerna på många sätt, men jag väljer två: dels som en skildring av den svenska Afrikamissionens kulmen och avtoning i mitten av 1900-talet, dels som en nyckel till Lennart Hagerfors författarskap.
   Komma bort börjar med att författaren definitivt flyttar hem från Kongo till Sverige, som 14-åring i april 1960. Men han gör det ensam för att ansluta till sina båda äldre syskon på Drott, Missionsförbundets hem för missionärsbarn på Lidingö. Internat har han fått bo på också i Kongo, och tristessen som kan utvecklas där är monumental. Men frågan är om han längtar hem eller längtar bort, för var är hemma?

Den första memoardelen Längta hem började med hur Lennart som litet barn upptäcker världen från en cementtrappa på missionsstationen Ngouedi i dåvarande Franska Kongo. Det är där han blir människa tillsammans med sina kongoleiska lekkamrater, men den uppväxande berättaren utvecklas till en allt mer alienerad outsider på grund av sin särpräglade belägenhet. I Kongo är han ”överklass” – född i en vit familj med ledande position i byn, men vid dom första besöken i det kalla Sverige upptäcker han att missionärer är lågavlönade och långt nere i hierarkin.
   Det här är dessutom den tid då missionsrörelsens idéer konfronteras med koloniernas frigörelse, och precis som frikyrkorna i Sverige börjar missionen förlora sin position som radikal kraft i samhället.

Efter några år kommer föräldrarna tillbaka till Sverige för att återuppta ett så att säga ”normalt” familjeliv i Västerås, men dom bestämmer sig snart för en sista missionsvända till Kongo. Det får bli internat på Lidingö igen för Lennart, som konstaterar att han bott på 13 olika platser och gått i elva olika klasser från skolstarten till studenten, och att han bytt klass i stort sett varje år. Uppbrott och främlingsskap har blivit en naturlig del av tillvaron – själv lämnar han Missionsförbundet - och trots att Lennart Hagerfors i sitt vuxna liv har sysslat med i stort sett allt inom litteraturlivet har han aldrig tillhört en författargrupp eller författargeneration, eller som han skriver: ”Ingen har lyckats upptäcka något sammanhang där jag ingår.”

Hans romanfigurer är inte sällan alienerade iakttagare som står vid sidan av och försöker förstå hur människorna lever sina liv, det liv som ter sig så obegripligt och svårfångat, oavsett vilken position man intar i systemet. Själv föreslår han missionsbarnets erfarenhet som nyckeln till sitt författarskap, och på den punkten är han övertygande.

Karsten Thurfjell
karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".