Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera

Folkoperan fångar Pärlfiskarna

Publicerat torsdag 17 september 2009 kl 07.58
Elin Rombo som Leila i Pärlfiskarna FOTO: Mats Bäcker

En känd men mycket sällan spelad opera – det handlar om Carmens tonsättare, Bizet, och en av hans tidiga operor: Pärlfiskarna. Det märkliga är att berömmelsen grundar sig nästan enbart på en duett tidigt i operan, en megahit på sin tid och senare odödliggjord i en inspelning med Jussi Björling och Robert Merrill.
   Nu sätts Pärlfiskarna upp på Folkoperan i Stockholm i regi av Mira Bartov och med musikalisk ledning av Andreas Lönnqvist.

Ja, snacka om megahit - det här kan man njuta av hur länge som helst! Här var det Jeremy Carpenter och Carl Unander-Scharin – de två och Elin Rombo har huvudrollerna i Folkoperans första sångarlag. Partiet är för högt för Unander-Scharin men han kompenserar det med uttrycksfullhet i text och betoning. De andra två är mycket mer bekväma.

Det är många år sen man kunde se Pärlfiskarna i Sverige och jag kan delvis förstå varför. Mycket av dramatiken ligger utanför scenen, det ska återberättas och förklaras i stället för ageras. Men allt sker till rikt melodiös musik, musik som bitvis blir ett oratorium där kören har stor betydelse.

Det hela handlar om människors längtan efter lycka – en pärla att hitta, en som gör det möjligt att förverkliga drömmar. Kärnan i berättelsen är två mäns långa vänskap och en kvinna som binder ihop dem med komplicerade löften och förbud. Till det en präst som rår över kvinnan.

I Bizets original är det alltså tidstypiska exotiska pärlfiskare på Ceylon. På Folkoperan är det ett folk som letar efter lyckan på en grafitgrå soptipp. En ytterst konkret framtidsvision som känns naturlig – men grå....

Regissören Mira Bartov gör verkligen sitt yttersta för att gestalta det svårgestaltade. Det överdådiga flödet i Bizets musik fångar hon upp i sin regi. Figuranter agerar när återberättandet blir för mastigt.

Och när folket knyter an till den nya kvinnliga ledaren Leila visar Bartov det i en enda bild: De såriga människornas bandage knyter Leila långsamt upp, och tillslut håller hon ett helt knippe band i sin hand – folket är hennes.

Per Feltzin, SR Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".