Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst

Millesgården visar Wallins folkhem

Publicerat tisdag 15 september 2009 kl 07.48
Magnus Wallin. Ur verket Mission, 2009

Vilka mänskliga ideal är det som folkhemsbygget skapat? Och vilka har sorterats bort? Det är frågor som konstnären Magnus Wallin gång på gång har närmat sig. Och det som han blivit känd för är kanske framförallt sina datoranimerade filmer som hämtar inspiration ifrån såväl dataspelsteknik som konsthistoria och äldre medicinska bilder .

En obehaglig värld där det som anses avvikande inte riktigt får plats.

Nu är Magnus Wallin aktuell med en ny utställning som öppnade i helgen på Millesgården Lidingö. Instrument kallar han den för.

En liten beige kvadrat i en vitlackad bred ram, där börjar Magnus Wallins utställning. Stramt och minimalistiskt. Det är bara det att den beiga kvadraten är hud, människohud. Och flådd människohud på konsthallsväggar är obehagligt.

Sen skalas allt kött av också. För aktörerna i Magnus Wallins nya filmer är skelett. Människan sedd med röntgenblick. Inspärrad och övervakad i tårtbitsliknande rastningsceller som i Mission.

Eller som i Colony där miljön är en genomfrusen flod kantad av mörka trädstammar. Med paraplyer i händerna kommer skelett flygande, dimper ner och med eregerade fikonlöv mellan benen juckar de sig in i äggliknande klot.. En nedfrusen version av ett utsnitt ur Hiernoymous Boschs kända paradismålning Ljuvligheternas trädgård. Där ett enda frosseri i förlustelse. Här är det samma civilisations skuggsidor som är skådeplatsen.

Magnus Wallin är bra på att bygga upp en stämning av tilltagande obehag. I det mörkaste rummet finns verket Unnamed där 7 diffusa gestalter från ett fotografi ur en tysk medicinsk handbok från 20-talet fått liv. Personerna finns med i boken som exempel på kroppsliga avvikelser. Sakta, sakta rör de sig nu där inne i mörkret som spöken från en annan tid. För att påminna om att de vet. Att de ser.

Och där konsthallen brukar öppna sig mot havet. Är fönstren nu igensatta av en vägg med en stor kvadratisk målning gjord av blod. Sundown. Solnedgång. Rakt ner i det blodbad civilisationen är byggd på. Att det dessutom utspelas på Millesgården med Carl Milles egen överidealiserade människosyn som norm, ger ytterligare en obehaglig men effektiv inramning.

Cecilia Blomberg, SR Kulturnytt
cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".