Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

Sem-Sandberg om gettot i Lódz

Publicerat tisdag 15 september 2009 kl 07.49
Steve Sem-Sandberg har skrivit boken De fattiga i Lodz Foto Christine Olsson/SCANPIX

Steve Sem-Sandberg har skrivit flera essäsamlingar om litteratur men också ett antal romaner varav flera haft dokumentär grund. I romanen Theres från 1996 handlade det om terroristen Ulrike Meinhof och Baader-Meinhof-ligan, och i Ravensbrück skildrar han en tjeckisk journalist, som slutar sina dagar i koncentrationsläger. 2005 kom Härifrån till Allmänningen som faktiskt utspelar sig i Sverige.
   Den 650-sidiga bok som kommer ut idag är en återgång till det tidigare centraleuropeiska temat - den bygger också på verkligheten. Romanen heter De fattiga i Lódz.

Det är svårt att tänka sig något mer outhärdligt. Jag vet ju hur det slutar för de drygt 200 000 invånarna i gettot i den polska staden Lodz i mitten av 40-talet. Jag har tusen timmar film och historielektioner, böcker och teve-serier i ryggen. Vad kan ännu utvinnas ur förintelsens förtryck, hat, svält och förnedring?

Steve Sem Sandberg använder det digra arkivmaterial som finns - det skrevs en 3000-sidiga Gettokrönika bland annat - och ur prasslande brev och anteckningar från tider som fortfarande ligger oförståeligt nära skriver han fram gettots vindlande gator och fallfärdiga hus och framförallt dess invånare: motståndsmän och kvinnor, barnhemsänglar och mördare, dödgrävare och galna. Och barnen: barnen... hemlösa, borttappade, hungriga, våldsamma, utnyttjade, döende. Och föräldrarna vars skrik borde stiga ur boksidorna och i ögonvrån skymtas även soldaterna som sticker bajonetter genom små, små kroppar. Här finns så mycket - egentligen - absolut oskrivbart.

Iskylan drar genom pärmarna - det är döden som andas på mig där jag läser och Steve Sem-Sandberg skriver noggrant, vackert och effektivt men ändå är jag förvånansvärt oberörd.

Det författaren egentligen vill berätta om är den omdebatterade judeäldsten Chaim Rumkowski som styrde gettot - med järnhand finns det många som hävdar - och såg till att man producerade kläder, lampor, skor och krigsmateriel till Hitlers armé. Rumkowski, kallad Ordföranden, inrättade en helt fungerande statsapparat innanför taggtråden; en förvaltning och administration som vid något tillfälle hade mer än 10 000 anställda - med tillhörande korruption förstås. Steve Sem-Sandberg följer Ordföranden tätt i hälarna och försöker förstå mannen som samarbetade lite för villigt med nazisterna. Var han alltigenom ond? Var inte han också ett offer? Hade han något val? Svaren får läsaren själv försöka formulera.

Allt detta viktiga och intressana till trots - jag läser men står ändå hela tiden utanför. Sem-Sandberg släpper aldrig på garden, han står inte mitt i smutsen och gråter, han redovisar, beskriver och analyserar. Det är orättvist att önska sig mer hjärta, mer lidelse av en författare som alltid är nyktert iakktagande. Men romanens omfång, ämne och ambition skulle behövt också svettigt dunkande känslor. Inte sentimentalitet, inte osant lyckliga slut. Bara lite mer omistlighet.

Elin Claeson, SR Kulturnytt
elin.claeson@sr.se

Den polska staden Lódz uttalas [wutç].

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".