Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

De andras Coetzee

Publicerat torsdag 8 oktober 2009 kl 08.54

2003 gick Nobels litteraturpris till den sydafrikanske författaren J.M Coetzee. Bland hans mest kända verk finns Ungdomsår, andra delen i en självbiografisk svit om uppväxten i Sydafrika. Nu kommer tredje delen som heter Sommartid, och som Martina Lowden har läst.

Författare har ofta fruktat sina framtida biografer. Där ska folk komma och rota bland deras kvitton, utkast och kärleksbrev. Ett sätt att rädda sitt eftermäle: skriv det själv. Och det är vad Coetzee har gjort.

De första delarna i hans självbiografiska svit hette Pojkår och Ungdomsår - trean heter Sommartid, en ironisk titel. Inget ljus och ingen värme här, ingen sommargrönska eller storhetstid. Bara en människa och hans ensamhet bland andra människor.

Upplägget: Coetzee är död, och en ung man vill skriva biografin om hans liv i 70-talets Sydafrika. Medveten om författarens tendens att göra fiktion av sitt liv, vill han inte lita på romanerna och dagböckerna. Istället frågar han ut människor som känt Coetzee: en kusin, en bekant, en olycklig kärlek, en älskarinna och en kollega. Det ska ge en bättre bild, tänker han.

Men de vill förstås inte tala om den store Nobelpristagaren. De vill tala om sig själva och sina svåra liv och sina egna åsikter om än det ena, än det andra. "Det var faktiskt jag som var huvudpersonen. John hade faktiskt en biroll" säger en. Och trodde biografen att människor talar sannare än böcker, får han tänka om.
   Som en annan av dem säger till honom: "Tänk om vi alla är diktare, som ni säger att Coetzee är? Tänk om vi alla ständigt hittar på historier om våra liv? Varför skulle det som jag berättar för er om Coetzee vara mer trovärdigt än det som han själv berättar för er?"

Ändå skymtar samma man fram i deras berättelser: en folkskygg och opraktisk trettioåring med en tankevärld som ofta befinner sig tiotusen meter över tillvaron. De säger: han var ensam. När de sedan berättar om sitt eget handlande mot honom, förstår man hur han kom att bli det.

Sommartid är ett självporträtt lika underhållande som beklämmande. Men snarare än självbiografi är den en roman om mänsklighet - inte i bemärkelsen godhet, utan vad som sker mellan människor, vad de tänker och tycker och lägger på minnet om varandra.
   Och här vill man gärna lägga in tio positivt värderande adjektiv om boken, och kanske något om hur mycket bättre än höstens övriga utgivning den är. Men jag nöjer mig med: Sommartid är en bok om hur litteraturhistoria skrivs. Tolka det hur du vill.

Martina Lowden
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".