Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR

Allt är mammas fel hos Castillon

Publicerat torsdag 15 oktober 2009 kl 07.00
Claire Castillon (Foto: Sekwa förlag /Patrick Swirc.)

När den franska författaren Claire Castillons novellsamling ”Insekt” kom ut på svenska fick den övervägande positiv kritik. Med humor och avsmak skildrade hon relationen mellan mor och dotter, och osunda familjer är ett återkommande tema i hennes böcker. Sen debuten år 2000 har Claire Castillon gett ut både romaner och novellsamlingar och hon hör till de stora namnen i Frankrike. Nu är det dags för hennes sjätte roman, ”Därunder ett helvete” översatt av Helén Enqvist.

Romanintrigen kan sammanfattas så här: Kvinna med olycklig barndom minns sin känslomässigt störda mamma och avskyr sin illaluktande man kallad åsnan som hon inte vet om hon vill gifta sig med. Då och då går hon till ett café där hon får syn på ”mannen med adamsäpplet”, hon känner sig dragen till honom och vet inte om han är rätt man istället för mesen åsnan. Claire Castillons styrka som författare är hennes frenesi, inga segheter, ständig attack. Problemet är bara att konstant ilska är tröttande. Dessutom är det problematiskt när en roman som har titeln ”Därunder ett helvete” helt saknar undertext. Helvetet finns inte under ytan, det är tydligt redan i bokens första mening som lyder ”Förbannelsen slår till igen”. Och tanken är att alla kvinnorna i huvudpersonens familj har varit tvungna att underkasta sig ödet att låta sig förödmjukas av en man. Ja, det står så, underkasta sig ödet! Och nu är det berättarens tur att gifta sig med en man hon inte älskar.

Men hon vill göra uppror. Läsaren får aldrig reda på varför hon fastnade för åsnan överhuvudtaget. Han är kär i henne eftersom hon är en riktig läckerbit, men hon känner bara avsky, allt är motbjudande hos honom; han tvättar sig dåligt, lämnar svettiga spår i soffan, har alldeles för slät hud, pratar om ointressanta ämnen och så vidare i all evighet. Visst finns det något uppfriskande i att kvinnor inte skall acceptera att leva med hopplösa män, utan att hitta ett liv som inte är förtryckande.

Men i Castillons värld är allt klaustrofobiskt dubbelt. Visst kan man sträva efter frihet men vi kommer inte att lyckas! Huvudpersonen lyckas inte och ingen annan kommer att klara det heller eftersom vi är produkter av vår uppväxt, förutbestämda att leva ett dåligt liv om vi haft en kärlekslös mamma. En gång förtryckt alltid förtryckt. Ingen fri vilja. Nu tycker jag absolut inte att alla romaner skall ha ett klämkäckt slut med lycka åt alla inblandade. Men att skylla allt på uppväxten är en deprimerande och skuldbeläggande inställning 2009.

Louise Epstein/SR Kulturnytt

louise.epstein@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".