Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Film

Egensinnig tillbakablick på 500 dagar

Publicerat fredag 23 oktober 2009 kl 07.46
Zooey Deschanel och Joseph Gordon-Levitt i 500 Days of Summer

Den amerikanska musikvideoregissören Marc Webb har långfilmsdebuterat med en romantisk komedi som rönt viss uppmärksamhet på hemmaplan: 500 Days of summer. Idag är det svensk premiär.

500 days of summer är ju en vacker titel, sådär drömsk och romantisk men också lite melankolisk för även en 500 dagars sommar tar ju nån gång slut. Och slut det tar det från början, när Summer, som hon då heter rätt kallsinnigt dumpar honom: Tom. Fast i nästa scen är vi tillbaka vid den första kyssen, vid kopieringsapparaten, var annars. Och sen är Tom eländig på nytt.

Filmens 500 dagar berättas huller om buller, från dag 332 hoppar vi till dag 4 och sen till dag 27 och så vidare. Varje kapitel är kort rejält koncenterat. Joseph Gordon-Levitt är sympatisk som den sympatiske Tom och Zooey Deschanel magnetisk som den rättframma Summer. Men ni vet hur man ibland inte förstår vad två rollfigurer ser hos varandra - det är liksom poängen här.

500 days of summer leker otroligt skickligt med våra förväntningar att konventionerna ska komma till vår, Toms och Summers räddning. Att berättarrösten redan i första scenen säger att det här inte är någon kärlekshistoria, det biter liksom inte. För vi är som Tom, vi tror inte på Summer när hon säger att hon inte tror på kärleken. Han vet ju att hon är den enda och att det är ödet som fört dom samman och ja det brukar ju också filmer rätta sig efter till sist.

Den uppbrutna kronologin fungerar väl ungefär som det mänskliga minnet, det är i oordning vi kommer ihåg , så berättarformen är kongenial med en tillbakablickande berättelse. Sen är det en är hel massa andra former också: plötsliga dansnummer och tecknade inslag och såna där När Harry träffade Sally-intervjuer där rollfigurerna tittar rakt in i kameran som berättar om sin kärlekshistorier. Det är mest onödigt, för den här filmen redan nåt helt eget och behöver inte hålla på och åbäka sig.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".