Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
teater

Tumultartat när Osten möter Lorca

Publicerat måndag 26 oktober 2009 kl 07.46
Simon Norrthon och Lisa Lindgren ur Lorcas Publiken. FOTO: Ola Kjelbye

Regissören Suzanne Osten har sökt sig vidare efter att sen 1975 varit Unga Klaras konstnärliga ledare. Nu har hon satt upp den spanske dramatikern Federico Garcia Lorcas rätt okända pjäs Publiken på Göteborgs stadsteater. Pjäsen skrevs 1930 och Lorca avråddes från att få den spelad, såväl det maskerade homosexuella temat som den surrealistiska formen kunde uppfattas provocerande ansåg tom hans vänner.

Ja, Suzanne Osten vill som vanligt förankra sin uppsättning där den spelas, i tiden och på platsen. Så även med Publiken denna inte helt lätta pjäs om homosexuell kärlek och teatral frihet, som Osten själv, enligt programbladet, knappt förstod på 80-talet när hon först kom i kontakt med den, men som hon nu efter att ha levt och skapat och förlorat en kär teater, nu tycker sig förstå bättre.

Men i det här med Göteborg kunde man kanske ha legat lite lägre, man blir liksom inte förankrad för att man påstår att staden är homofob. Låt Backa sköta det här med Göteborg och inse att allt har sin tid och plats.

Men pjäsen Publiken är ju som gjord för Osten, med sina teatrala utmaningar och sitt tema om dolda begär. Och av Lorcas surrealistiska symbolchiffer gör Osten en meta-pjäs med hur många lager som helst, Simon Norrthons Regissören heter Simon och flankeras av Ann Petréns Dramaturgen som blir vår ciceron i kaoset, där man ska spela Romeo och Julia, men där samtidigt kärleksaffärer på teatern i lika intrikata mönster som någonsin i en Shakespeare-pjäs och idéer om att öppna teatern för publiken och verkligheten skapar en tumultartad totalshow.

Och Lorcas ärende att visa homosexuell kärlek spinns i många formationer och som vanligt är Osten fenomenal på att gestalta begäret samtidigt som det som alltid vilar något kyskt över alltihop. Det är alltid så estetiskt, alltid så, ja, oskitigt i Ostens regi att även begäret blir så rent. Anna Takanens underbara pilska häst är ett välgörande undantag, i denna annars så snygga begärsekonomi.

Men pjäsen heter ju Publiken och även publiken, alltså den riktiga på stadsteatern, får vara med i föreställningen, och ibland undrar man tom vem som egentligen tillhör publiken. Och i detta tema, teaterns roll, dess ramar och förhållande till verklighet och publik, där är ju Osten drottning.
   Om det är något hon sysslat med så är det väl just detta, att tänja och utforska vad som är möjligt på teatern och där gör hon ett smärre mirakel med Lorcas pjäs, med alla infall och utfall.

Det är kul, spretigt och på nåt vis så corny som man bara kan tillåta sig att vara i Ostens position. Där man egentligen kan strunta i verkligheten, förankringen och, jag höll på att säga, i publiken. För att man som Osten har levt ett helt liv i teatern och därför kan sätta upp ”Publiken”.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se  

Publiken av Federico Garcia Lorca

Regissör: Suzanne Osten
Översättare: Lars Bjurman
Medverkande: Johan Gry, Åsa-Lena Hjelm, Lisa Lindgren, Simon Norrthon, Ann Petrén, Anna Takanen m.fl.
Scenografi och kostym: Rikke Juellund
Musik: Malin Dahlström, Kalle Bäccman
Spelplats: Göteborgs Stadsteater

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".