Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR

Alfahannen en felmärkt roman

Publicerat fredag 15 januari 2010 kl 07.46
Katarina Wennstam. Foto: Lars Pehrsson /SvD/Scanpix.

I dag kommer författaren och journalisten Katarina Wennstams nya roman Alfahannen ut. Den handlar om våld och sexövergrepp i filmbranschen och landar mitt i en pågående jämställdhetsdebatt som startat efter nyheten om sextrakasserier på stockholmsoperan.

I onsdags hade Aftonbladet en debattartikel med rubriken "Kulturgubbarnas kvinnosyn är usel" och på Newsmill skriver bland andra Jessica Zandén om aggressiva manliga skådespelare.

På 1700-talet rådde ett konstnärligt ideal som sa att man skulle måla människor som var djupt försjunkna i tankar, drömmar eller arbete. Meningen var att känslan hos de avbildade skulle smitta av sig på den som tittade. Betraktaren skulle bli absorberad av verket, försjunka i det. Idén om den här direkta känsloöverföringen lämnade förstås litet utrymme för ironi eller kritik i konsten. Tittade man på en målning där en kvinna såg svärmiskt längtansfull ut började man själv längta och trängta.

Och när jag läser Katarina Wennstam tänker jag att det är så hon tittar på film. Utan undertext. I somras anklagade hon, tillsammans med Maria Sveland, Lars von Trier för att vara en tragisk kvinnohatare eftersom han i sin film Antichrist visade upp en psykotisk kvinna fylld av självförakt. Ingen hämndängel av den feministiskt korrekta sorten.

Och Alfahannen utspelar sig alltså i den svenska filmvärlden. Där den unga skådespelerskan Emma Wahl blir övertalad att spela in en våldtäktsscen som utvecklar sig till ett verkligt övergrepp. En våldtäkt i bild är en våldtäkt i verkligheten. Ett uttryck för patriarkalt förtryck, aldrig en gestaltning av detsamma.

Katarina Wennstam har gått från att skriva reportageböcker till kriminalromaner där Alfahannen bildar den avslutande delen i en trilogi. Under sin research har hon intervjuat personer i filmbranschen, och som debattinlägg hade Alfahannen haft långt större tyngd om den varit ett reportage. Nu står det spänningsroman på omslaget, men skildringen av mordförsöket på den uppburne skådespelaren Jack Rappe är ingen deckare. Den är inte ens särskilt spännande.

Men ser man förbi etiketter, förhandsprat och Newsmilldebatter upptäcker man att boken är något helt annat, och bättre, än det den utger sig för.  Den är ett långsamt återberättat relationsdrama om ett könskrig mellan Rödluvan och vargen. Och Katarina Wennstam vet en del om mekanismerna i osunda förhållanden med snedvriden maktbalans.

Här finns inga intressanta frön till debatt om filmbranschstrukturer. Men däremot en enskild, påhittad historia, som så länge den kretsar kring de två huvudpersonerna står sig rätt bra. Katarina Wennstam har skrivit mer roman än jag tror hon tänkte från början.

Clara Törnvall, SR Kulturnytt
clara.tornvall@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".