Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Film

The Cove speglar människans ondska

Publicerat fredag 15 januari 2010 kl 09.55
1 av 3
The Cove är knappast någon turistbroschyr för Japan.
2 av 3
Loue Psihoyos.
3 av 3
The Coves filmskapare har teknologin på sin sida.

Loue Psihoyos är själv med som sig själv i sin första egna film: The Cove, Viken. Göran Sommardal har sett filmen, som visar mänsklighetens blodtörst på det allra mest barnförbjudna sätt.

Det är knappast från sin bästa sida som mänskligheten visas fram i The Cove: blodtörstig, underhållningskåt, mutbar och mutvillig, och oförbätterlig. Och det är knappast någon turistbroschyr för Japan, landet som får representera den mänskliga ondskan, den som saklöst slaktar naturen.

Den centrala bildsekvensen i The Cove: huggandet och stickandet och dödandet tills vikens vatten rödfärgas av de döende delfinernas blod är nog den mest barnförbjudna bit film jag kan minnas på rätt länge. Och jag menar då förbjuden för alla barn som sett delfiner hoppa och leka i något delfinarium eller på bio och tv.

Visserligen får vi se alltsammans utifrån de godas perspektiv, den samling amerikanska äventyrare och idealister, som på den före detta delfintränaren Richard O'Barys initiativ ska avslöja och stoppa slakten, man skulle nog säga blodbadet på delfiner i den lilla viken invid staden Taiji.


Med hjälp av den senaste teknologin
inom fotografi och hydrofoni lyckas detta idealistiska team med sin mission impossible, nämligen att i bild och ljud dokumentera den årliga jakten och slakten på delfinerna. Något som tidigare med hjälp av mörkläggningar och bestickning fram till dess varit hemlighållet.

Filmen, som är spännande som vilken Ocean's Eleven som helst, och kanske mer så eftersom kuppen är på riktigt, avslöjar mer än människans girighet och blodtörst och infama dumhet. Nämligen hur alla sådana hänsyn kan trollas bort, tigas ihjäl, pratas iväg, och även om de avslöjas, så igen sjunka ner under uppmärksamhetshorisonten.

Och är inte kattrakandet, det politiska kannstöperiet, frihetsfanfarerna, kompromissandet och emellanåt ett och annat litet steg framåt vid IWC:s pratseminarier, Internationellla Valkommissionen, påminner inte det om toppen på ett annat isberg, om FN när det är som mest förlamat. Precis denna frusna topp mer än hoppets princip.

Göran Sommardal, SR Kulturnytt
goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".