Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
teater

En stor liten Beckett

Publicerat måndag 18 januari 2010 kl 07.48
Ingvar Kjellson. Foto: Sören Vilks.

"Ur ett övergivet arbete" framfördes som radiopjäs i BBC 1957 och byggde på prosatexter som Samuel Beckett skrivit några år tidigare, med avsikten att det skulle bli en roman - en idé som Beckett snart övergav. Texten har tidigare spelats 1970 på Dramaten, och nu kan man se den på igen på Dramaten med Ingvar Kjellsson i den enda rollen. 

Föreställningen är ett samarbete med Helsingborgs stadsteater där chefen Karl Dunér satte upp pjäsen i samband med den Beckettfestival teatern hade i december.

Det ser ut som om han står långt, långt borta där i fonden. Ljuset går upp sakta, sakta. Vi hör hans andning och det är som om han sakta framkallas framför våra ögon. Han är klädd i grå byxor och grå kofta och har en liten stegpall av trä vid sin sida.

"Han", rollen är en namnlös man på slutet av sin levnads bana och som liksom rekapitulerar sitt liv genom att berätta om några slumpvis valda dagar, den ena går lika bra som den andra. Vissa hållpunkter finns, han börjar gå, modern vinkar i fönstret, en vit häst korsar hans väg på håll. Men också otrevligheter inträffar, hans raserianfall helt utan orsak, hans eviga halsont, otäcka vesselfamiljer anfaller och sträva ormbunkar är lika obehagliga att gå igenom som en skock fjäderfän. Han säjer att han är galen, nej kanske inte galen men konstig och har blivit allt konstigare. Det enda han riktigt tycker om är vita saker och att tänka på färgen vitt.

Karl Dunér har ju visat att han kan tampas med Beckett förr. När jag ser den här föreställningen påminns jag om en suggestiv uppsättning av Krapps sista band i Köpenhamn för ett bra tag sen, och med Ingvar Kjellsson har han också en skådespelare som kan ro båten iland.

Kjellsson ger med sin blotta ålder ett vibrato åt rollen, men det är sannerligen inte bara det. Det otroliga är att han behöver göra så otroligt lite för att gestalta så otroligt mycket.
   Tanken, orden, riktningen finns där i ett utsökt precisionsarbete som bara ett långt skådespelarliv kan skapa. Det är också en modig rolltolkning. Han går inte i fällan att göra den lite mer sorgsen och charmig utan vågar vara så totalt nästan lite vresigt allvarlig inför texten. Han där naken inför icke-varat, upphörandet, det där stora vita.

Ur ett övergivet arbete blir till en mycket stor liten föreställning. På en knapp timme får vi färdas längs en livsväg där det kanske egentligen inte fanns så mycket tröst att få. Men det märkvärdiga är att man ändå går så lycklig därifrån.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".