Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
film

Mamma-pappa-barn dominerar filmvår

Publicerat tisdag 19 januari 2010 kl 07.46
Hamadi Khemiri och Jan Fares i Josef Fares film Farsan. Foto: Peter Widing.

En generande svag vår ur ett jämställdhetsperspektiv, så sa Svenska Filminstitutets VD Cissi Elwin igår, när vårens filmer igår presenterades på Filmhuset. Bara en av 14 svenska filmer har en kvinnlig regissör, och bara två kvinnliga manusförfattare. Publikmässigt har det dock börjat strålande Snabba Cash drog över 100 000 besökare under öppningshelgen. Vad kan vi då förvänta oss framöver? 

Trots den flagranta frånvaron av kvinnor kan nog ändå vårens tema i film-Sverige sägas vara mamma, pappa, barn. Pernilla August spelar mamma i Håkon Lius spännande debut Miss Kicki, där mor tar med sig son till Taiwan, under förspegling att de ska få bättre kontakt, men hon har en egen agenda. Och så Josef Fares Farsan, där pappa Jan Fares gör en huvudrollerna i en film som rör sig i Jalla, jallaland.

Sedan är det Sebbe i Babak Najafis film med samma namn som har en minst sagt komplicerad relation till sin mamma, förutom att han också bygger en bomb. Najafis långfilmsdebut är efterlängtad efter flera fina kortfilmer, men kom igen: Sebbe - kunde inte filmen fått en titel som åtminstone låtsas vilja dra publik.

Och hur ska Othman Karims För kärleken kunna skilja ut sig från alla filmer som hetat ungefär något åt det hållet under det senaste decenniet? Jo, kanske genom att ha Hollywood-stjärnan Danny Glover i en av huvudrollerna.

Familjebanden utforskas också dokumentärt i Linda Thorgrens Blood calls you, en film som är en livskris i sig och som blottlägger fyra generationer av misshandel i Thorgrens familj. Och så kommer Mikael Wiströms tredje dokumentär om en peruansk familj, ja och den heter kort och gott Familia.

Men den svensk filmbranschen är fortfarande i mångt och mycket en dysfunktionell familj. Filminstitutet menar att de inte själva kan lösa problemet, men öronmärker i alla fall 2 miljoner kronor i utvecklingstöd till 8 filmer med kvinnliga regissörer. Även när det gäller projekt som görs utanför stödsystemet dominerar männen och många kvinnor försvinner redan på filmskolenivå. Ser man till de senaste årens grabbkult inom svensk film, så är det kanske inte så konstigt att obalansen består. Och den inskärps tyvärr också ibland när vi kritiker skriver historien.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".