Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
foto

Irving Penn i tiden

Publicerat torsdag 21 januari 2010 kl 07.44
1 av 2
Irving Penn.
2 av 2
Festkläder av Gianni Versace. Foto: Irving Penn/Scanpix.

På bara något år har det lilla Gun Gallery i Stockholm etablerat sig som ett viktigt visningsfönster för konstnärligt fotografi. Under ett par januariveckor visar man nu bilder av en av fotohistoriens verkliga giganter, den amerikanske fotografen Irving Penn som avled förra året.

Ett litet rum, vita väggar, ett 30-tal fotografier tagna rakt fram ifrån någon gång innan alla började videofilma och konsten blev idéburna sociala projekt.

Irving Penn är en av fotohistoriens mest visade konstnärer, också i Sverige. Jämfört med stora retrospektiver är det här ett anspråkslöst appendix, men just därför så tydligt.

De första fotografierna visar yrkesmän i helfigur och är tagna i början av femtiotalet: en dykare, en rörmokare, en gatuarbetare. De står rakt upp och ned. Realistiskt…njaa…bakgrunden är densamma, alltså är bilderna tagna i ateljé. Penn dokumenterade inte verkligheten, han formgav den. När han reste tog han en hopfällbar studio med sig så att han kunde ljussätta världen som han ville ha den.

Naturligtvis kunde han sin konst- och fotohistoria utantill. I början av 1900-talet påbörjade August Sander en jättelik serie bilder, Människor i 19:e århundradet. Här fanns alla yrken, alla klasser. Också Sanders modeller är konstlöst fotograferade, men Penns konstlöshet signalerar hela tiden estetiska val, inte sociala. En bild av ett par cigarettfimpar - visst Brassai gjorde det på 30-talet. Irving Penn gör det decennier senare: och det är redan omöjligt att vara direkt, också smutsen blir estetisk.

Ingen annan fotograf var så perfekt synkroniserad med sin tid som Irving Penn. Och ingen var lika noggrann. Penn fotograferade sin vackra hustru, en fotomodell, med samma besatta kontroll som han fotograferade ett par indianer eller ett gorillakranium. Perfekt balans i svärtan, uträknad skärpa. Och han går över till färg utan att mödan syns. Jag minns en amerikansk filmkomedi i vilken en man skiljer sig från sin hustru därför att hon ägnar dagarna åt att fotografera sönderskurna grönsaker. Penn igen. Här finns hans frusna grönsaker. Lika vackra som hans nakna kvinnor. Och lika kyskt skulpturala. Penn skilde inte på konst och reklam, människa och ting. På 80-talet fotograferar han en kvinnomun, bestruken med färger, huden pudrad. Tidsandan reducerad till en enda bild.

Så här i efterhand framstår Penn mer som en genial sammanfattare, än som en förnyare. Under sex decennier fotograferade han västvärlden som den ville se sig. Hans produktion är enorm. Denna lilla utställning visar bara några fragment, men vilka skärvor! Det är konstfullt, konstlat och kommersiellt. Och man behöver bara ta några steg bort från galleriets renhet ut i gatusmutsen för att inse att det mesta av dagens porträtt- och reklamfoto, film och tv skulle se annorlunda ut om inte Penn varit så sanslöst samtida - och fortsätter vara det också efter sin död.

Mikael Timm, SR Kulturnytt
mikael.timm@sr.se

Utställningen på Gun Gallery i Stockholm pågår till sista januari.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".