Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KONST

Pinuppor på iranska filmaffischer

Publicerat fredag 22 januari 2010 kl 09.54
1 av 2
Affisch för filmen Svågern, 1970-tal.
2 av 2
Affisch för filmen Himlen är inte långt borta, 1960-tal.

På senare år har iransk film fått mycket uppmärksamhet på internationella filmfestivaler. Regissörer som Jafar Panahi för sina filmer Cirkeln och Kvinnor Offside, och nu senast Bahman Ghobadis film No One Knows About Persian Cats i Cannes filmfestival. På Etnologiska museet kan man nu se filmaffischer från 50, 60 och 70-talets Iran.

Pinuppor och nakna kvinnor. Tro det eller ej, men det kan man se på iranska filmaffischer från 50-, 60- och 70-talen. I dag sover kvinnorna till och med med slöjan på i iransk film, men då skulle hon springa omkring näck och dansa magdans eller vara en fräsch bimbo som männen kunde daska till både på stjärten och ansiktet.

På filmaffischerna, som ofta är handmålade, ser mannen ganska arg ut. Kvinnan är antingen glad och näck eller gråtande och beslöjad. Männen skulle ha hatt och stora kostymer, gärna tight i skrevet. Mustaschen var ett tecken på manlighet, men också kvinnomisshandeln. Mannen hade ett ansvar att visa var skåpet skulle stå.

Filmerna innehöll en del komik men oftast mer action. Melodramatiken var det viktigaste. Någon skulle dö en plötslig död. Få cancer eller bli påkörd. I kärleksfilmerna blev oftast arbetarklasskillen kär i överklasstjejen och rymde iväg på motorcykel. En dog förstås. Eller så dog båda. Det skulle aldrig sluta lyckligt. Man skulle inte tro på kärlek och sånt larv, brukade filmens budskap vara.

Publiken som bestod av medel- och arbetarklass skulle gråta, och flickorna skulle bli kära i hjälten. Det här var inget för den intellektuella eliten eller överklassen. De fnös åt såna dumheter och kallade det för skräp. Men köerna till biograferna i storstäderna ringlade långa. Publiken kunde replikerna och klädde sig som huvudrollsinnehavarna.

Filmkonsten i Iran har förändrats sen dess. Trots censuren har den iranska filmen i dag en status den aldrig haft förut. Men de filmer som vinner priser på internationella filmfestivaler visas sällan i hemlandet.

Det är märkligt att se dessa filmaffischer. Trots larv och dumheter så finns det humor och livsglädje i dem. Nu ligger det slöja av sorg över ett land med bättre filmer, men färre skratt.

Negar Josephi, SR Kulturnytt
negar.josephi@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".