Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
teater

Pygmalion sträcker ut handen till unga

Publicerat måndag 25 januari 2010 kl 10.00
Erik Ehn och Alexandra Rapaport Foto: Roger Stenberg

Den brittiske dramatikern George Bernard Shaws Pygmalion är den råare, mer klassilskna förlagan till succémusikalen My Fair Lady som sedan svepte över världen omvandlad till solskenhistoria. Om Eliza från gatan som lär sig tala och föra sig fint av professor Higgins. Och just språk som klassmarkör och identitetsskapare har utlovats som ett huvudtema i Margareta Garpes uppsättning av Pygmalion som fick premiär på Dramatens stora scen i helgen med Alexandra Rapaport och Johan Ulveson i huvudrollerna.

Alexandra Rapaport har hittat en gungande, rullande, böljande skånska med starka inslag av Rosengård som är en ljuvlig version av det brittiska gatuslang Eliza ska lida av. Till det har hon finslipat en förtjusande robotröst att använda innan hon fullt ut lärt sig att tala fint. Båda dialekterna skulle jag vilja ha med mig hem på en egen party-cd, så hatten av för Rapaport och hennes talpedagog.

Annars har uppsättningen gjort en lite märklig förflyttning, de svenska samtidsflickorna säljer rosor i cellofan i ett klassiskt London som fortfarande är London. Samtidigt har Elizas stolte kräk till pappa, spelad av Mats Bergman, ingen särskild dialekt alls däremot en t-shirt med texten "die Facebook, die" på, vilket gör honom en aning svårplacerad i tid och rum.

En väldig stilig snurrande box innehåller alla föreställningens rum. Den är prydd av neonglödlampor som bildar ordet Pygmalion. Detta plus ett filmklipp där en omstylad Eliza går på röda mattan antyder Garpes vetskap om det burkiga liv en ung utklädd Hollywood-starlet kan stängas in i i dag. Ytterligare en utsträckt hand till de ungdomar som nog är tänkta att se denna pjäs och se att Dramaten inte är så stiff.

Och gör det för all del. Budskapet är "var inte dryg mot förortens kids". Det finns ett tunt stråk av anarkism och motvillig förälskelse hos Ulveson som är fin och slutsatsen är "var sann mot dig själv, äg inte andra!" För livets realism och tvetydigheter, välj en annan pjäs.

Jenny Teleman, SR Kulturnytt
jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".