Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
teater

Exakt men lättstörd Medea

Publicerat tisdag 26 januari 2010 kl 07.46
Odile Nunes som Medea. Foto: Petra Hellberg.

Den antika myten om Medea som blir övergiven av sin man Jason och som dödar inte bara hans nya gemål utan också deras gemensamma barn har gestaltats i otaliga gånger, mest spelad är Euripides drama Medea.
   Men också nutiden ger sig gärna i kast med myten, senast var det Sara Stridsbergs Medealand på Dramaten, precis som Mia Törnqvists pjäs Medea som hade premiär i helgen på Stockholms stadsteater i regi av författaren och med Odile Nunes som Medea.

Det har gått 15 år sen Jason lämnade Medea i Mia Törnqvists pjäs. De hade inte två, utan ett barn, en son, en son som alltmer påminde om Jason och som fick denna nutida Medea att frysa fast därute på isen, att inte hjälpa honom upp ur vaken. Nu ska Jason hälsa på, Medea sitter någonstans inspärrad, hon tycker inte själv att hon är sjuk, fast de säjer det.

Och Odile Nunes gör denna Medea så levande och fylld av känslor, hon är stark och vältränad, säjer sig inte vara så van att tala men är ändå så vackert välartikulerad.  Mia Törnqvists text liknar en islossning, bitar bryts, överlappar varandra, stannar upp och dånar plötsligt till. Det finns ett starkt krav på närvaro i den här texten och det lyckas Nunes hålla och det är en lika stark bedrift.

Men kanske är det just den här pjäsens exakthet som gör att den blir så lätt att störa. Peter Holms scenrum består av lätta vita pappersdukar som hänger i ett slags igloo-form och egentligen är det allt vi behöver. Men här finns också ett patientbord med fotoalbum som bläddras i, röda skor och en blå kofta som tas av och på – det låter inte så farligt men det blir faktiskt en nivå för mycket.

Hade man struntat i den här ”verkliga” situationen, så hade man också lyckats komma runt de nutida Medea-bearbetningarnas stora problem med att tolka myten lite för bokstavligt. För fantasin att döda sina barn kan vi tillsammans behöva och vilja gestalta och bearbeta, men att skildra någon som faktiskt gjort det blir mer av kvällstidningsrubrik.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".