Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

Ordmontörer på ackord

Publicerat onsdag 27 januari 2010 kl 07.46

Att Liza Marklund säljer många deckare vet väl de flesta. Men nu har hon slagit sig ihop med en som säljer ännu fler. James Patterson lär ha sålt 180 miljoner böcker och haft 47 titlar på New York Times bästsäljerlista, vilket är mer än Dan Brown och John Grisham tillsammans.
   Förra året bjöd Patterson in Liza Marklund till ett gemensamt projekt. Nu redovisar de med deckaren Postcard killers.

Postcard Killers – Redan titeln - Vykortsmördarna – signalerar effektivitet. Inget trams, inget långskrivande. Mycket våld, få tankar. Men visst är det spännande att två författare från olika kulturer tillsammans skapar en kriminalgåta.

Resultatet är, det framgår redan efter några sidor, mer Patterson är Marklund. Inte så att Liza Marklund försvunnit, men man kan inte samarbeta med en naturkraft som med en kollega. Patterson är tidernas mest framgångsrika kriminalförfattare. Han är vd för en ordverkstad där han kontrollerar allt, däribland sina medförfattare. Både deckarna och ungdomsböckerna säljer bra. Bara i år kommer ett tiotal nya böcker.

Marklunds styrka har varit hennes avlyssnande av samtiden. Hennes dialoger är här och nu, handlingen kommer från kvällstidningarna. Och hennes hjältinna Annika Bengtzons koll på korkade manliga chefer har fått många läsare att skratta igenkännande. Som mediaperson framträder Liza Marklund med hysteriskt gott självförtroende. Hon och hennes hjältinna har någon form av skruvad folklighet som får dem att sitta som nitar i folkhemsfettet. Irriterande men älskade.

Av detta finns inget i Postcard Killers. Det är Patterson, den effektive vd:n i mordiska ord som har copy-right på boken och håller i rodret. Folkligheten är borta. Här gäller det turbo-mord. Inget annat. 112 kapitel plus prolog och epilog på 359 sidor. Det betyder 3.15 sida per avsnitt, ett typiskt Patterson-grepp. Stavelserna sprutar som kulsalvor. Författarna vill vara tuffare, argare, skrikigare och blodigare än läsaren kan föreställa sig. Låt mig döpa stilen till viagra prosa. I jämförelse framstår Marklunds egna böcker som tönt-snyftare.

Handlingen? Jo, ett par självsäkra mördare far världen runt och skär struparna av unga par och arrangerar därpå liken i egendomliga poser. Första tredjedelen av boken rycks jag med, men sedan börjar berättarmaskinen hacka. Den amerikanska detektiven Jacob Kanon biter ihop käkarna, vrålar oartikulerat, ser på henne med sina egendomliga, genomträngande ögon, knyter händerna, slår knytnäven i bordet och välter väl många möbler.

Den kvinnliga hjältinnan är en låg-kaloriversion av Marklunds vanliga journalist, här kallad Dessie: klok som en pudel och lika gullig. Hon räcker inte för att hålla intresset uppe.

Och upplösningen är direkt slarvig. Trådarna grovtråcklas ihop. Förmodligen hade Patterson bråttom, han ville väl sätta igång med några nya böcker. Lite synd är det, för idén med brottsutredare vars kulturer får dem att se olika mönster i samma fakta är intressant och mördare som vill visa upp sina brott som konst är obehagligt rätt i tiden. Det hade kunnat bli riktigt bra. Men till en roman om brott behövs trots allt författare, inte ordmontörer som arbetar på ackord.

Mikael Timm, SR Kulturnytt
mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".