Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

Arnald vilse i ordhavet

Publicerat torsdag 28 januari 2010 kl 07.46
Jan Arnald. Fota: Sara Arnald

Jan Arnald är en av det senaste decenniets flitigaste skribenter. Under eget namn skriver han romaner, lyrik och essäer; som Arne Dahl är han framgångsrik deckarförfattare. Dessutom är han verksam som kritiker och tidskriftsredaktör. Nu kommer romanen Intimus, som förlaget kallar både en psykologisk thriller och kärleksroman.

Alltid denne Arnald. Finns någon svensk författare som verkar gå i perfekt takt med samtiden är det Jan Arnald. Förutom böcker om allt från Arthur Lundkvist och Maria Wine till poliserna i A-gruppen hinner han skriva om både svininfluensan och filosofi.
   Nu kommer alltså Intimus, en psykologisk kärleksroman, men intim är just vad den inte är. Ja, jag är inte ens säker på att den är en närbild av en människa, snarare är det en bok om hur yttre krafter slumpartat samspelar med inre förutsättningar.

I centrum finns två skadade tonåringar som möts, skiljs och möts igen som medelålders. Enkel story-line, men synnerligen tilltrasslad gestaltning.
   Det börjar som en sjöroman från segelfartygens tid utanför Australien och på dess stränder slutar också berättelsen. Däremellan ett modernistiskt innanhav av ord. Thrillerelementet är en gåta: varför bröt gymnasisten Mirra som var en lovande musiker samman? Hur skyldig var pojkvännen Ferry och är det verkligen han som nu uppvaktar Mirra på chatten?

Gåtan går inte att isolera. Världen läcker in i huvudpersonernas medvetande och Jan Arnald själv vill som många modernister skriva tiden.
   För att få struktur använder han Haydns Die sieben letzten Worte unseres Erlösers am Kreuze (Jesu sju sista ord på korset). Att författare söker använda musikaliska former är ganska vanligt. Men överföringen är svår. Haydn själv lät sin komposition växa ut och Intimus växer till att handla om ursprungsbefolkningen i Australien, Joseph Haydns utveckling, familjeliv i modern småstad, en kvinnas psykos, ett pars kris, föräldrars svek, astronomi. Ja till och med nazisten Mengeles tvillingforskning kommer med på ett hörn.

Temata som dyker upp, försvinner, stöter ihop med andra berättelser borde fungera i en gåta med ett övermått av information och ett underskott av sanning. Men som en trist ordningsman får jag lust att be alla birollsinnehavare att sätta sig ned och hålla tyst.

En småskuren reaktion, jo visst. Och Arnald är så pregnant i enskilda formuleringar och så fingerfärdig att jag under läsningen hoppas att denna roman äntligen skall hitta sig själv. Men när sista sidan är vänd är det bara att konstatera att kärnberättelsen om Mirra har förstummats i alla musikaliska sidoteman.

Allvarligast är att Arnald missar överenskommelsen med läsaren. Den som gäller att författaren tar med läsaren på en upptäcktsresa, inte bara pratar om resan. Arnald borde nog tagit fasta på Haydns grepp där han balanserar komplex uppbyggnad med klarhet i varje temas utförande.

Mikael Timm, SR Kulturnytt
mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".