Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
scen

Från stjärnhimlen till tiljorna

Publicerat måndag 8 februari 2010 kl 08.54
Kiera Knightley lockar teaterpublik. Foto: Andrew Medichini

Anneli Dufva var på teater i London i veckan och såg en utsåld uppsättning med en av de största filmstjärnorna just nu; Keira Knightley - något som fick henne att fundera vidare kring fenomenet att locka publik till teatern med kända namn.

"Religion säljer. Och i USA finns ingen mer genomträngande religion än kändiskulten." Så skrev New York Times teaterkritiker Ben Brantley nu i januari när han skulle summera 00-talets teatertrender. För, den största trenden av dem alla på de amerikanska och engelska scenerna har varit att locka publiken med stjärnor. Riktiga filmstjärnor. Och det är en trend som visat sig fungera. Publiken kommer.

Nicole Kidman på scenen i David Hares The Blue Room i slutet av 90-talet var det första exemplet på hur en medelmåttig uppsättning tack vare sin stjärna ändå lyckas skapa köer. Och sen dess har det fortsatt. Julia Roberts, Jude Law, Scarlett Johansson är bara några av de många som tagit steget ner från stjärnhimlen till tiljorna.

I alla fall menar Ben Brantley det, att denna dyrkan av stjärnor förvandlat teatern till en blandning av tempel och freakshow . Att publiken kommer för att gapa och granska mer än att faktiskt se en föreställning.

Det senaste exemplet är en uppsättning av Misantropen i London. Texten är moderniserad och bearbetad av dramatikern Martin Crimp, placerad i nutid, bland det vackra folket och med rim som "satisfaction - interaction" eller "insane -cocaine". Och på scenen, i rollen som den unga vackra Jennifer - Keira Knightley. Som Alceste - den från film och tv kände Damian Lewis.

Så jag gick dit och passade på att fråga de två kvinnorna i 35-årsåldern bakom mig, varför de gjort detsamma?
 – Damian Lewis, en rolig ensemble och vad som verkar vara en bra pjäs, svarar de - i den ordningen.

Och jag kan inte låta bli att märka hur också jag blir påverkad - att det är lite märkvärdigt att de står där, livs levande, de där välkända ansiktena med alldeles verkliga kroppar och rörelser.
   Keira Knightley mager och vacker i svart siden, absolut begåvad, men med en röst som inte klarar scenens krav, som blir gäll och vass. Teaterutbildade och scenvane Damian Lewis däremot avspänd och självklar.

Men sen då? Ja, det är väl helt ok, som teater, men knappast mer än så - och det är ganska uppenbart att föreställningen skulle vunnit på en mer erfaren skådespelerska, på att satsa mer på ensemble än stjärnglans. Konstnärligt, vill säga. Men det var väl kanhända aldrig det främsta målet…
 – Vad som än lockar folk till teatern, så är det någonting bra i sig - och inget att racka ner på, säger en av teaterbesökarna.

Anneli Dufva, SR Kulturnytt
anneli.dufva@sr.se

Fråga
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".