Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Konst

Friedman skapar en föränderlig galax

Publicerat onsdag 10 februari 2010 kl 07.46
Green Demon av Tom Friedman.

Tom Friedman heter en amerikansk konstnär som har blivit ett allt större internationellt namn på sistone, med deltagande i diverse biennaler och storutställningar världen över. Nu kan man se honom också i Sverige, närmare bestämt på Magasin 3 i Stockholm.

Först kan man bli lite undrande i de första rummen med äldre verk. Det ser bra spretigt och lösligt ut, med litet vad som helst på väggarna. Två likadana skrynkliga papper, en konstgjord fluga, en ståltråd uppspänd i ett hörn, allt medan konstnären pratar och pratar utan att man blir värst mycket klokare. Det finns liksom ingen enhetlig vilja bakom, inget som liknar en utsaga om världen eller samtiden eller något annat.

Fast efter ett tag ser man att där finns något annat som håller ihop det hela, en slags nyfiken påhittighet, som känns mycket amerikansk, och mycket sympatisk. Och så finns där ett maniskt drag som tilltalar mig. Till exempel finns det ett verk där han har tagit 36 kartonger med hundmat av något populärt märke, klippt sönder dem i kvadratcentimeterstora kvadrater (vad han gjorde med hundmaten vet jag inte, han kanske har hund) och klistrat ihop dem till en 36 gånger så stor kartong där man fortfarande kan ana den ursprungliga designen, men flimrigt och kalejdoskopiskt eftersom man ser allting 36-dubbelt. Jag vet inte vad som imponerar mest, den knasiga idén eller den ohyggliga arbetsinsatsen.

Men huvudnumret är en stor installation i den nedre stora salen på Magasin 3, en massa grejer, mest små skojiga skulpturer som ser ut som leksaker, och alltihop hänger i tunna nylontrådar från taket. Det blir som en egen galax av alla dessa bjärt målade nonsensföremål, hamburgare och pizzakartonger, pickadolvrar och konsthistoriska ikoner, blixtar och bollar och burkar, som alla förskjuts och tycks ändra läge när man rör sig i rummet. Det blir också en märklig upplevelse av själva rummet, rymden mellan väggarna, jag har sällan sett tredimensionalitet så övertygande gestaltad.

Det är mycket lekfullt, möjligen lite väl demonstrativt lekfullt ibland. Konstnären talade själv vitt och brett om hur lekfullt det hela var tänkt att vara, precis som barn kunde ha gjort det. Fast barn är inte lekfulla när de leker, de är dödligt allvarliga, och det är jag inte alldeles säker på att Tom Friedman är.

Men det kanske inte gör så mycket, så kul som det ändå är att vistas i hans ständigt föränderliga lilla galax.

Mats Arvidsson, SR Kulturnytt
mats.arvidsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".