Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
krönika

Personlighetskluvna författare

Publicerat onsdag 10 februari 2010 kl 07.57

"Det var inte jag, det var mitt alter ego" hörs allt som oftast från författare som skrivit halvfiktiva romaner, eller kontroversiella bloggare.

"Det är skönlitteratur som ska läsas på rätt sätt." Det sa förlagschefen Eva Gedin (SvD 20/1) om Kurdo Baksis biografi över Stieg Larsson när debatten om bokens sanningshalt drog igång. Ett ganska vanligt försvar. När författare skriver sina egna liv är inte bara förläggare utan också vi kulturjournalister snabba att tala om gestaltning, fiktion och alter egon. Det är ju Litteratur. En Roman. Säger vi välvilligt överslätande till den som upprörs över böcker där människor förekommer med sina riktiga namn.

Så läser jag en intervju i Filter med författaren Maja Lundgren om mottagandet av hennes Myggor och tigrar - boken hon själv aldrig har velat kalla för roman. När den kom ut fanns det kritiker som sjukförklarade Maja Lundgren för hennes attacker på namngivna manliga kulturpersoner. Men i Filter är Maja Lundgren mer störd över dom som läste hennes bok som fiktion, som enbart en litterär gestaltning av romanfiguren Maja Lundgrens upplevelser.

Hon beklagar baksidestexten där det stod att boken "rör sig i gränslandet mellan litteratur och verklighet". Och säger: "Jag menar att det som står där är sant", "Repliker och händelser är inget jag har hittat på, det är fakta". "Det är inte fiktion, det är upplevelser".
   I boken skrev hon också om en våldtäkt, en verklig, inträffad våldtäkt, men: "Den tolkade de flesta som en metafor för manssamhället."

Tolkningen av Myggor och tigrar som fiktion var helt i enlighet med litteraturkritikens norm. Det anses lite korkat att dra in sanningen om författarens liv i läsningen av verket. Men jag undrar om vi inte hyser lite väl stark tilltro till författares förmåga att separera sina inre och yttre jag. Hållningen att allt självbiografiskt material är subjektivt och därför måste läsas som fiktion, är den inte lite väl... bekväm?

Vi lever i en tid då alla har sin egen avatar. Vi gestaltar våra liv i sociala medier och skapar nya förbättrade, eller försämrade, versioner av oss själva. Bloggares jag betraktas som litterära gestalter, skilda från deras privata personligheter, och att växla mellan rollerna är inga problem, bara att vända på Janusansiktet. Det var inte jag, det var mitt alter ego.

Men om alla de här blogg- eller författargestalterna vore så medvetet skapade, och inga privata känslor fick pysa ut och påverka de fiktiva personligheterna, då vore vi ju ett land av gravt personlighetskluvna.

Ni säger att det inte är ni. Det är visst ni.

Clara Törnvall, SR Kulturnytt
clara.tornvall@sr.se


Share

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".