Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst

Maniskt bra Lee Lozano-retrospektiv

Publicerat onsdag 17 februari 2010 kl 07.48
1 av 2
Lee Lozano, Utan titel (hon biter) , 1962 © Collection de Bruin-Heijn
2 av 2
Lee Lozano, Utan titel, 1962 ©

Lee Lozano var en av de mest uppmärksammade konstnärerna på 60-talet i New York. Ställde ut på de rätta gallerierna och testade och tänjde ständigt på konstens gränser. Fram till 1972 då hon i sin Drop-out piece bokstavligen skrev ut sig själv från New Yorks konstscen och lämnade staden. Nu har Moderna Museet i Stockholm gjort en stor retrospektiv utställning med och om hela hennes konstnärskap.

Född 1930 i Newark, och död 1999 i Dallas. Numera begraven under en okänd omarkerad gravsten. Hennes sista vilja.  Utställningen är en tydlig markering för att skriva in Lee Lozano i konsthistorien som en av de viktiga 60-talskonstnärerna.

"Jag är varken arg på någon eller något. But I feel rage. Jag är  rasande." Så skriver Lee Lozano i sin anteckningsbok sent 60-tal.
   Och nog är hon rasande. På allt känns det som. Inte minst kvinnans låsta position som där vid 60-talets början innebar förväntningar på att både vara en perfekt hemmafru och en exponeringsyta för ett helt samhälles sexuella fantasier.

Lee Lozano frossar i manslemmar. Som skjuter ut ur ansikten, eller tillplattade och insnurrade i en skrivmaskin. Kvinnorna, är med som putande bröst, eller som betalspringor, kvinnokönet omstöpt till ett myntinkast.  Hela formspråket signalerar att här gäller det att ta i för att skära genom bruset. Och ändå är det här bilder Lee Lozano valde att inte visa när hon sen gjorde sin första stora galleriutställning med monumentala målningar av verktyg. Inte heller dem utan anspelningar på makt och sexualitet.

Det som fascinerar är som sagt intensiteten i Lee Lozanos bildvärld. Oavsett om den är aggressiv och föreställande eller som senare mer meditativ och abstrakt. Men det är också konsekvensen i det hon gör. Strikta regelverk kring skapandet som gör varje projekt alltmer kalkylerat. Och i samma takt som hon producerar verk, testar hon olika stilar. Och i protest mot konstens kommersiella villkor gör hon allt fler language pieces. Uppdrag till sig själv noggrant nedskrivna med jämna versaler, tätt, tätt på A4-ark.

Hon dokumenterar sina reaktioner under 33 dagars gränslös konsumtion av marijuana. Dokumenterar sen vad som händer direkt efter under 33 dagars absolut avhållsamhet från marijuana.
   Hon erbjuder dollarsedlar som smågodis på en vernissage och skriver ner hur besökarna beter sig.

Längst in i utställningen i ett svart rum hänger 11 abstrakta målningar. Elektromagnetiska vågor målade enligt matematiska och formmässiga regler. En målning i en sittning. Det blev tre dagar, mängder av kaffe, cigaretter och joints för den med tätast vågor. Helt maniskt. Men också maniskt bra.

Cecilia Blomberg, SR Kulturnytt
cecilia.blomberg@sr.se


Share

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".