Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
performance

Marina Abramović livs levande

Publicerat fredag 12 mars 2010 kl 07.50
Marina Abramovic intervjuas av Mårten Arndtzén
(2:56 min)

Marina Abramović gjorde sig känd redan på 1970-talet, i Jugoslavien, för sina självutlämnande och ibland livsfarliga performanceföreställningar. Idag räknas hon till konstartens pionjärer, och i helgen öppnar MoMa, Moderna museet i New York en stor retrospektiv över hennes konstnärskap. The Artist is Present heter den, och inbegriper en ny performance där konstnären är ständigt närvarande på museet. Kulturnytt träffade performancekonstens Grand Dame i New York.

– Vi zappar oss genom livet, ingen har tid att titta ordentligt på någonting, säger Marina Abramović. Mitt liv är likadant, särskilt sedan jag flyttade till New York. Och ju snabbare mitt liv går, ju längre föreställningar vill jag göra.

Vi träffas i hennes hem på södra Manhattan, för den sista intervjun hon ger på ett tag. Dagen därpå är det slutpratat, fram till den sista maj då hon sätter punkt för sin performance på MoMa.

I nästan tre månader ska hon sitta där, från morgon till kväll, på en stol i museets öppna atrium. Mitt emot henne ett bord och en stol, där besökarna kan sitta med henne, så länge de vill och så länge de är tysta. En övning i närvaro, förklarar hon.
– Jag vill inte att publiken ska spendera tid med mig. Jag vill att de ska glömma bort tiden med mig. Och enda sättet att göra det på är att vara närvarande. Vi reflekterar ständigt över det förflutna och tänker på framtiden, men vi missar nuet.

Sex trappor upp på MoMa finns ingen plats för stillhet. Här visas filmer, foton och andra souvenirer från 40 års performancearbete. Och inte bara dokumentation. Ett trettiotal män och kvinnor turas om att återuppföra några av Abramovic' gamla verk, live, i utställningen.
  Som Imponderabilia från 1977, där publiken tvingas passera genom en smal öppning mellan två spritt språngande nakna människor för att ta sig in i utställningen. Så långt tordes man inte gå på MoMa, som erbjuder en alternativ passage in i lokalerna - något Marina Abramović beklagar.

Performance är en krävande konstart, och bland sina generationskamrater är hon i stort sett den enda som fortfarande håller på. De andra har antingen dött eller övergått till mindre slitsamma sysslor. Men för själva konstarten hyser hon gott hopp.

– Wow! Kolla, vi är i New York och två stora museer visar performance samtidigt! Tino Seghal på Guggenheim och jag på MoMa: det har aldrig hänt förr.

Och det har defenitivt att göra med den ekonomiska krisen, fortsätter hon. Den är kanske inte bra för andra delar av livet, men för konsten är den det bästa som hänt. Särskilt för perfomancekonsten, som inte går att köpa och sälja.
– Performance är ingen handelsvara, och däri ligger dess oerhörda kraft.

Mårten Arndtzén, SR Kulturnytt
marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".