Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
dokumentärfilm

Hopp, slit och fönsterlösa hus i Peru

Publicerat torsdag 18 mars 2010 kl 07.46
Familia. Film av Mikael Wiström och Alberto Herkovits

1974 lärde dokumentärfilmaren Mikael Wiström känna familjen Barrientos på en soptipp i Peru där de levde och arbetade med sin nyfödda dotter Sandra. Mikael Wiström blev Sandras gudfar och sjutton år senare återvände han för att besöka familjen. Återbesöket resulterade i filmen Den andra stranden 1993. 2004 kom Compadre och nu är det alltså dags för den tredje fristående delen av Mikael Wiströms och Alberto Herskovits dokumentära berättelse om Daniel och Nati och deras fyra barn: Familia.

I en scen i filmen, Compadre, den andra i serien, finns en nyckelreplik. Dottern Judith, nummer två av de fyra barnen, säger: ”Om det här var en vanlig film skulle den ha en sorglig början och ett lyckligt slut. Men här är allting sorgligt”.

Judith är kanske den mest filosofiskt lagda i familjen Barrientos, hon skriver och reflekterar och gråter och vägrar spela rollen av fattig och tapper. Hon är melankolisk på gränsen till depressiv, och sörjer det liv hon inte fick. De möjligheter som bara är för andra, de med pengar. För här bland damm och fönsterlösa hus, i närheten av den soptipp där storasyster Sandra föddes, finns inget utrymme för västerländska lyxteorier. Som att konsumtion inte självklart leder till lycka eller att närvaro i nuet är vägen till frälsning. Här stavas närvaro leda och fattigdomen sitter alltid vid bordet. Lite som ytterligare en familjemedlem, en mycket påfrestande och efterhängsen släkting som har kommit för att stanna. Hur man än sliter. För sliter gör familjen genom alla de tre filmerna, först på soptippen, sedan som brödförsäljare, indrivare, hemhjälp och mopedtaxiförare.

I Familia är det dags för ytterligare en desperat åtgärd, mamman som nu är i femtioårsåldern åker ensam till Spanien för att bli hotellstäderska. Hon stannar borta ett och ett halvt år. Kvar hemma är sladdisen, åttaårige Nata, som pratar med mamma i telefon, åtminstone när räkningen är betald. Det som ändå inger hopp är att det hela tiden verkar pågå ett samtal i denna familj, om kärlek, om mening, och om förhoppningar. Om det samtalet får bränsle genom att det förs framför en kamera spelar kanske mindre roll.

Jag är tacksam för att Mikael Wiström och Alberto Herskovits återkommer till denna familj, trots att de kanske inte får till något lyckligt slut. Hur många filmer de än gör.

Nina Asarnoj, SR Kulturnytt
nina.asarnoj@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".