Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
film

En profet skapar sin egen unika värld

Publicerat fredag 19 mars 2010 kl 08.59
Niels Arestrup och Tahar Rahim i En profet. Foto: Sony

Den franske regissören Jaques Audiard har tidigare utmärkt sig på repertoaren med Mitt hjärtas förlorade slag, som handlade om en småkriminell pianist. Och nu har har han nått stora framgångar med En profet, som nominerats till Oscar och Golden Globe, vunnit 9 franska Cesarstayetter, Juryns stora pris i Cannes och sås vidare och så vidare.

Det finns de vanliga verktygen som vi väger och mäter en film med: att den är bra för att den "drabbar" eller är "välspelad". Eller att den talar om en "brutal verklighet" som det ju är viktigt att känna till - och känna med.
   Och på pappret är En profet något av det mest konventionsbundna som finns: en fängelsefilm.

Så vi skulle väl kunna luta oss tillbaka och invänta den obligatoriska duschvåldtäkten, plitarnas övervåld och de sociala sanningarna som trycks ner i halsen på oss med den oantastliga förevändningen att det är precis så här hemsk verkligheten är. Men vissa filmer demonsterar sin suveränitet genom beröva oss tryggheten.

Malik Al Djebena är 19 år när han döms till sex års fängelse. Om han är skyldig eller inte lämnas snart därhän. Ett korsikansk gäng styr på rastgården och Malik blir deras springpojke, kaffekokare och lönnmördare. Först av tvång, sen av nödvändighet och så småningom som strategi.
   Det är ett sexårsstraff som i biosalongen tar nära två timmar och 35 minuter, utan jag en enda gång vrider mig i stolen eller tittar på klockan. Inte för att det är så spännande, men för att vi är på spänn. Malik kommer från ett - vi vet inte vad - och är på väg mot detsamma. Varje scen är en öppning mot det oväntade.

En profet är i och för sig en hopplöst fyrkantig titel på svenska, men den antyder ändå att vi har att göra med nåt nytt, någon som inte framträtt tidigare, någon med en helt egen verktygslåda. Och när Malik så skapar sin egen värld i fängelset, blir den också filmens värld - och ett eget moraliskt universium, där alla normala dramaturgiska hänsyn lämnats utanför murarna.

Ibland så känns stor film, mer än den låter sig beskrivas.

Regissören Jaques Audiard har sagt att han vill skapa en "Anti-Scarface". Ändå tror jag att vänner av klassisk gangsterfilm och alla andra som kan se förbi filmens titeln, både kommer få sitt lystmäte och tappa hakan av En profet.

Måns Hirschfeldt, SR Kulturnytt
mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".