Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
teater

Pårökt Midsommarnattsdröm i dreads

Publicerat måndag 22 mars 2010 kl 07.45
Aksel Morisse och Özz Nûjen. Fotograf: Urban Jörén

William Shakespeares komedi En midsommarnattsdröm är en stryktålig pjäs som teatrarna ofta leker hej vilt med - nu också Uppsala stadsteater där man bl.a. gett rollen som Puck till ståupparen Özz Nûjen. Man låter också övriga i ensemblen ståuppa och det handlar om prinsessbröllop och politiker. Regissör är Dritëro Kasapi och för bearbetning och texter svarar bland andra regissören, Özz Nûjen och dramatikern Gertrud Larsson. Själva ur-William är översatt av Göran O Eriksson.

Ja, gamle Wille får stå ut med det mesta, här lovordad av Özz Nûjen som både är pjäsens Puck i grön tyllkjol men också en slags presentatör av föreställningen. Och Özz Nûjen har ju utstrålning och närvaro som fyller hela salongen och så långt är det inte så tokigt, inte heller när han dyker upp som Puck, som ju redan i pjäsen har en slags konfrencier - roll och som här leder oss in på spelplatsen, en reggae-festival i utkanten av Uppsala, där våra politiker, från Mona Sahlin till Fredrik Reinfeldt, och där till slut även Jimmie Åkesson lyckas nästla sig in, ska öva på sin hyllningspjäs till Victoria och Daniels bröllop.
   Och där Oberon och Tatania - ett riktigt rasta-par, leker sin förväxlingslek med de två kärleksparen och där örten som förtrollar röks på, om man säjer så. Och där paren, Hermia och Lysander, Demetrius och Helena dessutom stå-uppar.

Ja, det är mycket och spretigt, man har gapat över mycket i den här föreställningen, kanske lite för mycket. Det finns ett slags anspråk på att vara satirisk som inte helt lyckas och en svårighet att gifta ihop stå-upps-estetiken med teaterditon. Texterna är också rätt ojämna, ibland är det roligt, ibland mest plumpt - "ADHD-unge" och "tattarluder" är två uttryck som om de överhuvudtaget ska användas måste göra det med en betydligt intelligentare medvetenhet än vad som finns här.

Men när Gustav Levin är Reinfeldt i den slutliga hyllningspjäsen och Sarah Maya Jackson så precist fångar Mona Sahlins numera liksom statuariska "tuffa tjej" så blir det kul på riktigt. När man vågar lita på teaterns uttrycksmedel och inte ängsligt tittar åt annat håll - därmed ingen skugga över Özz, han är en tillgång för han gör det han är bra på.

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".