Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera

Hormonstinn Mozart på Kungliga Operan

Publicerat måndag 29 mars 2010 kl 07.48
I centrum: Maria Fontosh, Ola Eliasson och Elin Rombo. Foto: Carl Thorborg

En av de mest spelade operorna genom tiderna, i världen och på Kungliga Operan i Stockholm, får nu sin åttonde gestaltning på just Kungliga Operan.

Det gäller Mozarts Figaros bröllop och den är regisserad av Ole Anders Tandberg som ofta gör både regi och scenografi. En absurt surrealistisk föreställning har Tandberg utlovat.

Han håller verkligen vad han har lovat.... - det är en ordentligt omgörning av hela historien och ändå är det troget Mozart.

Originalet är, för den tiden, en komisk men revolutionär uppgörelse med 1700-talets hierarkiska samhälle på ett slott där en pilsk greve huserar. I Ole Anders Tandbergs version är vi på ett nutida lyxhotell där alla är kära i 'rätt' person, men också i alla andra som råkar komma förbi. Varje möte, hur kort det än är, är fyllt av allt från sensualism till ren sexualitet. Alla är som barn som bejakar varje spontan tanke. Det är en hormonstinn dag på hotellet dagen före Figaros och Susannas bröllop.

Det som får den här regiidén att verkligen svänga är att samtliga i ensemblen är med på den. Greven och grevinnan görs av Ola Eliasson och Maria Fontosh, Figaro och Susanna av Johan Edholm och Elin Rombo och Cherubin av Katija Dragojevic. Det är en jämn ensemble – både sångligt och åldersmässigt. Visst finns det, här och var, ansträngda strupar och detaljer som faller ur, men inget som stör helhetskänslan.

Kungliga Hovkapellet ledda av Stefan Klingele får också fram en snabbhet, en klangfull spänstighet som det var länge sedan jag hörde. Man har kortat i recitativen, valt vissa ovanliga musikaliska lösningar men hela tiden utan att förlora Mozart. Till och med när regin lyfter det surrealistiska till korta helt utflippade scener är Mozarts humor och humör kvar.

Och det är väl det det handlar om: Att sjunga Mozart, att spela Mozart – men göra det för oss. Här och nu.

Per Feltzin, SR Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".