Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Litteratur

Drömfabriken en arbetarskildring med sug

Publicerat tisdag 27 april 2010 kl 07.52
Maria Hamberg arbetar som metallarbetare och författare. Foto: Lars Pehrsson/Scanpix.

Maria Hamberg romandebuterade med Greklandssommar nu kommer hennes andra roman Drömfabriken som utspelar sig på verkstadsgolvet i bilfabriken, vid det löpande bandet, men också i det stoff som drömmar trots allt vävs av.

Gunilla drömmer om biologen från Australien hon träffade på långresan, Gunnar sig tillbaka till småbruket i Värmland, Anna-Greta om skilsmässa från Tore, Thabo om att kunna bygga ett hus i Gambia åt familjen, de yngre killarna om att bli rockmusiker, släppa ifrån skitjobbet. Alla i Drömfabriken vill någon annanstans medan det monotona arbetet sliter ner kropparna.

Maria Hambergs roman utspelar sig mycket handfast på bilfabriken, i monteringen och arbetsgreppen redovisas med en oerhörd precision, det är aningen monotont att läsa, men kanske är det meningen tänker jag sen, hon vill förklara hur det faktiskt går till, och samtidigt visa de enahanda rörelser dag ut och dag in år ut och år in som både föder drömmarna och dödar dom. Först tycker jag att romanen handlar om för många människor, är för omständligt berättad, och måste arbetarklassen alltid vara ett kollektiv, men efter hundra sidor har jag ändå sugits in i verksamheten, i de olika ödena, blir förbannad på de gubbiga skämten, fackets seghet, rasismen, aktieägarna i kostym som ibland åker förbi i ett litet tåg för att se på produktionen.

Romanens motto påpekar pedagogiskt att de oskildrade landskapen i litteraturen saknar självbild, och att den konstnärliga framställningen behövs för att människorna själva ska få syn på sig. Men det kan nog vara till så kallad nytta för fler. Ibland sägs det i debatten att det inte finns någon arbetarklass längre i Sverige, att den har flyttat till typ Ukraina, men här är den, inte ens den nya, utan den gamla, den i de sista resterna av tillverkningsindustrin. Men i globaliseringens tidevarv, i den tidsaxel som löper i romanen blir det bara värre med åren, varje arbetsmoment bryts ner i sekunder, personal hyrs tillfälligt in från Man Power, värken i kroppen tilltar, rasterna blir allt kortare. Bilarna ska ut, spelar ingen roll vem som gör dem - det är hela tiden budskapet uppifrån, ni är alla utbytbara. Den mest lojale av de gamla arbetarna  kan inte längre hålla takten, hjärtat orkar inte mer, och den nya killen från bemanningsföretaget, han skiter i det här, han tänker ändå inte komma tillbaka imorgon. Drömfabriken har så att säga demonterat sig själv.

Katarina Wikars, SR Kulturnytt
katarina.wikars@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".