Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
reportage | konst

På promenad bland floder och containrar i Umedalen

Publicerat fredag 11 juni 2010 kl 08.54
Self-Contained, nytt verk av Michale Johansson

Förra helgen invigdes årets upplaga av Umedalen Skulptur i Umeå. I år deltar tretton konstnärer och tillsammans med den permanenta utställningen visas därmed 50 skulpturer i Umedalsparken i sommar. Det är stor spännvidd mellan uttrycken alltifrån 32.000 olikfärgade sidenband som omsluter besökaren, till en enorm hand som sticker upp ur Umeälven.

Min promenad börjar på baksidan av den gamla panncentralen. Här ser jag plötsligt en blå flod högt uppe bland träden. Den är bred och kraftfull och slingrar sig glittrande längs trädstammarna. 

Det är de amerikanska konstnärerna The Art Guys – Michael Galbreth och Jack Massing som omarbetat ett tidigare verk bestående av flera hundra meter med 12 parallella rader med  starka, glänsande blå plastband, sådana där som finns utanför amerikanska bilaffärer. Det har funnits i en annan del av parken, men med den nya dragningen av flagg banden är det som att jag ser hela verket på nytt, det fungerar som en mäktig katalysator som avslöjar solens rörelser och vindens riktningar.

Utställningens största verk är Michael Johanssons Self - Contained, med bl. a sju skeppscontainrar, en traktor, en husvagn på högkant, gamla kylskåp - allt travat på varandra, som en storskalig förlängning av fasaden.  

– Jag fascineras mycket av att det känns som att allting hittar sin plats. Varje objekt i varje skulpturinstallation blir lika betydelsefull för tar man bort den så saknas en del och så allting blir något slags jämställt och likställt och ingenting kan föras till eller tas ifrån. När alla hålrum blir fyllda med någon form av föremål skapas en homogen känsla som jag tycker blir intressant. Även om sakerna kommer från väldigt många olika platser så känns det som om de får en tillhörighet, att man kan nästan se att börja tänka på personerna som haft de här sakerna och levt med dem och vilket sorts liv det har varit, säger Michael Johansson.

På håll ser jag en stor skulptur som ser ut som om den vore gjord av stel, vit brodyrspets. Den föreställer en man, fem meter hög, med en diameter på 3,5 meter. Han sitter med knäna uppdragna på gräsmattan. Det är den spanske konstnären Jaume Plensa som för första gången är representerad på Umedalen skulptur.  Hans stora, utsökt vackra verk ”Nosotros” är gjort i vitlackerad stål och består av hopsatta bokstäver från åtta olika alfabet, som tillsammans formar den sittande mannen - så graciös och tung på samma gång.

Detsamma kan man säga om just Turnerprisnominerade konstnären Angela de la Cruz verk. Hennes gula målning har varit uppspänd på en ram men sen har ramen tagits loss och målningen hänger viljelöst - det är konstnärens bild av sig själv efter att hon har arbetat sig tillbaka efter en stroke. 

Sara Sandström-Nilsson är tillsammans med Stefan Andersson konstnärlig ledare för Umedalen skulptur:

Det tycker vi känns viktigt att man verkligen presenterar hela den bredd som skulptur kan innebära – både i material och format och uttryck. Det är sådana här kontraster som vi tycker är intressant att se spänningen mellan det lilla och det stora och väldigt olika material.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".