Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension

Kristin Berget bryter upp ur det invanda

Publicerat torsdag 17 juni 2010 kl 11.46
Kristin Berget, Der Ganze Weg. Foto: Fredrik Arff.

Kristin Berget debuterade 2007 med diktsamlingen loosing louise. Förra året utkom Der ganze Weg, och nu utkommer i översättning från norskan av Ida Linde, och under samma namn: Der ganze Weg.

jag
bär pennor i bröstfickan för att
nedteckna en precision jag söker i
snitten jag utför

Så låter det på ett ställe i Kristin Bergets diktsamling Der ganze Weg, en titel som jag nästan lockas att översätta till engelska för att riktigt påminna mig själv hur sällsynt det är att en författare väljer tyska som främmande figur för sin tanke om att bryta upp ur det invanda, det gängse poetiska.

Hela vägen kan hur som helst läsas som en fingervisning om denna drift och vilja till precisering, att inte nöja sig med det mer spektakulärt originella, som Bergets bok också innehåller. Om vår tid fortfarande nu kan tänkas betrakta en lesbisk förbindelse mellan poeten och jungfru Maria som originell eller ens spektakulär.

Den svenske poeten Leif Holmstrands poetiska betraktelse över Bergets dikter klingar ut i moll, eller åtminstone i sten:

"Könen är så hårda och ogina. Man kan hata dem."

Men om man sedan och omedelbart läser om Der ganze Weg framträder i stället för hårdheten och oginheten, i stället för snitten som utförs, överskridandet av det hårda och det ogina, det som är precist men också paradoxalt fritt, och som hos Berget inte sällan uppträder med en befriande, bortvänd förvåning över befrielsens möjlighet:

Ett nytt sätt att ge bort ansiktena
Det är mörkt i världen
När världen är mörk
Det är jag som har sagt det

Tvärs igenom Kristin Bergets dikter försiggår två motstridiga rörelser, en som upplöser konventionella sammanhang och river välkända meningsbyggen. Och en som oavbrutet pekar ut en befriad och befriande nollpunkt. Det kunde kanske också beskrivas som den kroppsliga erfarenhetsrörelsens bearbetning till poesi, fastän alltsammans förstås försiggår där, i poesin, hos en föreställning som öppnar:

gud skapade oss till man och kvinna
så lättlurade vi är
jag heter tom
du heter tom
det här är en
krigszon
det här är skriften på
kroppen
orden har inga ljud
jag läser på läpparna

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".