Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Haruki Murakami springer och skriver fort framåt

Publicerat måndag 21 juni 2010 kl 15.14

Den japanske författaren Haruki Murakami är på god väg att bli världsberömd. I sina böcker blandar han magisk realism med ett intresse för popmusik. Hans internationella genombrott Norwegian Wood har t ex fått sitt namn från en Beatlessång och utspelar sig på 60-talet. Flera av hans böcker finns översatta till svenska, senast Sputnikälskning som handlar om ett gåtfullt försvinnande. Nu kommer hans självbiografiska Vad jag pratar om när jag pratar om löpning - översatt till svenska av Eiko och Yukiko Duke.

Det är med förväntan och glädje jag öppnar boken. Haruki Murakami är en av mina favoritförfattare och dessutom står det i förordet att han tänker skriva öppenhjärtigt om sig själv. Vad kan vara mer lockande än en hemlighetsfull person som berättar om sina innersta tankar!

Murakami har i över trettio års tid parallellt med skrivandet ägnat sig åt hård löpträning. För honom är god fysisk en förutsättning för att arbeta professionellt med att skriva böcker. Om han inte är i form så ökar risken att det mörka som släpps loss när han författar skall ta över. Så han lever ett inrutat liv. Stiger upp vid fem, skriver sedan koncentrerat för att under eftermiddagen ägna sig åt fysträning.

Han träffar sällan andra människor än sin fru, vilket hänger ihop med att han ser relationen till läsarna som den viktigaste. Han vill inte göra dem besvikna och därför arbetar han hårt och målmedvetet.

Haruki Murakami är en av världens bästa författare just nu. Det är ingen tvekan om saken, men han vantrivs när han skall vara personlig. Han vill inte berätta mer än nödvändigt så han skriver om löpning och skrivande. PUNKT. Om att det finns likheter eftersom drivkraften är den samma. Nämligen, att leverera en tillräckligt hög kvalité. Men författarens hårda självtukt påverkar den här historien. Nästan inget sägs om hustrun. Hon är en skugga som någon gång lagar mat eller hjälper honom att hitta en simtränare. Vad tänker hon? En liten konflikt kanske?

Vi några tillfällen skriver han "tillåt mig vara personlig", men han är inte personlig. Han är strikt och allmän. Till och med när han skriver om sina böcker håller han sina innersta tankar borta. Varför försvinner människor och djur i hans böcker? En ledtråd kanske?

Vantrivseln när han skall skriva om sig själv påverkar också hans språk så att han vid flera tillfällen använder slitna uttryck som "gick som på räls", "själaglad" och så vidare.

Ja, Haruki Murakami är bättre som romanförfattare. Då lämnas inga känslor utanför. Då är livet underligt och motsägelsefullt. När jag läst ut boken går jag i alla fall ut och springer. För en del av mig vill veta om jag skulle bli mer disciplinerad om jag precis som Murakami sprang en mil om dagen, sex dagar i veckan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".