Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Smart elände på Judiska teatern

Publicerat onsdag 31 mars 2004 kl 07.55

Vi faller inte!
  Så heter en nyskriven pjäs av Kerstin Perski, som tidigare bland annat har skrivit originallibrettot till operan ”Vargen kommer”.
  ”Vi faller inte!” är ett samtidsdrama för fyra roller, som härom dagen hade premiär på Judiska Teatern i Stockholm i regi av Mikaela Granit och med Anneli Dufva i publiken.

Det är lätt att känna avsky inför den tid vi lever i, inför människor som drivit sin egen egocentricitet så långt att man till och med vill ha total kontroll över reproduktionen – och det utan att ett ögonblick reflektera över den egna hållningen – (vilket ju i och för sig blir en naturlig följd av samma begränsade perspektiv på världen).
  Det vore förstås lika trist att se en nyskriven pjäs som uttryckte samma avsky; men en sådan förenkling verkar vara långt borta för en intelligent dramatiker som Kerstin Perski. Hon väljer istället, understödd som det ser ut av regissören Mikaela Granit, att skruva upp de fyra rollgestalterna till karikatyrens gräns, att göra en svart komedi av eländet.
  För ett elände är det nog, i smart förpackning. Karin Linds scenrum har transparent golv och möbler som är bättre att se på än att sitta i, kläderna lagom storstadsslappa. Amanda Ooms Isabella i blå skinnbrallor och med mobilen i bh:n går motvilligt med på att ”skaffa” barn med sambon Erik, men hon har inte tid att vara gravid; grannen Beate, gift med gynekologen själv, övertalas att ställa upp, som surrogatmamma.
  De fyra spelar skickligt med gränsen mellan skevt och redigt – är trovärdiga som typer, men inte riktigt som individer. Tankefigurerna däremot är intressanta, relevanta – och de säger också något just genom sin övertydlighet, utställda som de är, belysta på den scen som är ett nu och blir ett människolaboratorium.
  Och framförallt så vrids det till, allt hårdare, till det slut som är på djupaste allvar, mitt i absurditeten. Barn som små liv och nån sorts helighet handlar det om, till sist, ändå och alltid - hur man än placerar figurerna…

Anneli Dufva

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".