Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Konst/teater

Scenisk närvaro och dödgräveri när konst möter teater

Publicerat onsdag 29 september 2010 kl 07.46
Ragnar Kjartansson, Gud, 2007. Foto:Rafael Pinho

Höstens stora satsning på Bonniers Konsthall är grupputställningen Scenväxlingar– ett möte mellan konst och teater. Utställningen är resultatet av ett unikt samarbete mellan Dramaten och Bonniers konsthall, och ger plats för möten mellan internationellt tongivande konstnärer och Sveriges skådespelarelit. Under tre månader kommer utställningen att ge upphov till ständigt nya verk och föreställningar – både i utställningssalarna på Torsgatan och på scenerna vid Nybroplan.

Det finns en fara i att besöka den här utställningen, och det är att man för alltid kommer att ha den isländske esdtradkonstnären Ragnar Kjartanssons omkväde ringande i öronen: ”Sorrow Conquers Happiness”, sorgen övervinner glädjen, ett melankoliskt mantra som Kjartansson upprepar i 40 minuter. Och det är vackert hela tiden. Inte minst visuellt, där han uppträder på film, i smoking, framför ett storband, omgivet av rosa satäng à la 30-40-tal, i färgglad technicolor. Att själva skådespelarakten blivit en viktigare komponent inom samtidskonsten, det har jag väl kanske inte tänkt så mycket på tidigare, men konfronterad med det här temat, så kan jag enkelt rekapitulera massor av exempel på bra, ja rentav viktiga bildkonstverk som faktiskt varit beroende av skickliga skådespelares insatser.

Israeliska Keren Cytters filmer på Moderna i somras bestod helt och hållet av skådespeleri, och när hon nu deltar i ”Scenväxlingar” står det klart hur väl hennes texter lämpar sig för teaterformen, som performance. Processen att få dom båda konstarterna att börja respektera och utnyttja varandras kunnande verkar dock fortfarande vara i sin linda. Utställningsteman brukar för det mesta vara innehållsliga, men när dom som här riktar sig mot en metod, blir angelägenhetsgraden starkt varierande. Några verk, som av nyzeeländska Sriwhana Spong och cypriotiska Christoudoulos Panayiotou ägnar scenkonsten en kontextdekonstruktion som farligt närmar sig dödgräveri, och danska Kirstine Roepstorfs Stilla Teater låter ett filosofiskt  hörspel mellan två abstrakta roller, rum och bild, virtuost inlästa av Björn Granath och Johan Rabaeus, ackompanjeras av en rörlig skulptur av svängande bildskärmar. Inget händer. Men visst kan det vara komplicerat, som Ylva Oglands tvillingsjäl Snöfrid, nu som japansk marionettdocka i naturlig storlek, destillerad till alkemisk absint. Men som sagt, allra bäst blir det när konst blir sorgsen scenisk närvaro.

Karsten Thurfjell
karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".