Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur | recension

Manlig vänskap i John Irvings nya

Publicerat torsdag 30 september 2010 kl 10.07
John Irving. Foto: Everett Irving.

Sedan genombrottet med Garp och hans värld 1978 har John Irving tillhört de mest lästa amerikanska författarna, dessutom har hans romaner älskats av Hollywood. Nu är han tillbaka med en ny tegelsten, Sista natten i Twisted River, översatt av Olov Hyllienmark, och i den berättar han bland annat om hur han skriver.

Det finns förvisso amerikanska författare som skriver ännu tjockare romaner än John Irving. Det finns de som skriver bättre romaner. Men det finns ingen så amerikansk författare som Irving. Han är amerikansk som terroristlagar och hjortjakt, som skoldans och motorvägsrestauranger

Sista natten i Twisted River börjar med ett Dylancitat sedan kommer första scenen som en påminnelse om Eyvind Johnson – timmerflottning och en ung mans vandring ut i världen. Men där upphör kopplingarna. Irving sneglar föga på andra författare än Kurt Vonnegut och han bygger sin nya roman med de vanliga Irvingska inslagen: stora lurviga hundar, människor som bokstavligen faller ned från skyn, jättestora godhjärtade kvinnor, björnar, plötsliga olyckor och världshändelserna någonstans i bakgrunden.

Världen enligt Irving alltså. Men ett nytt element finns – Sista natten i Twisted River är självbiografisk i så måtto att den redovisar hur författaren John Irving långsamt arbetar fram den roman vi läser. Huvudpersonerna är tre: Kocken Dominic, hans son Daniel och deras vän Ketchum en råbarkad skogsarbetare. Vi följer deras liv under fem decennier, från Daniels barndom tills han är 63 och – som det framhålls – världsberömd författare.

Det är egentligen en intimistisk berättelse om en ofullbordad familj – kvinnan saknas - men på Irvingskt manér gjord i cinemascope med många scenbyten och birollsinnehavare. De tre männen har kärleksaffärer och försöker rota sig men det som intresserar Irving är inte kvinnorna, bokens djur är faktiskt skildrade med mer skrivglädje än kvinnorna. Nej, berättelsens tema och kanske kärnan i Irvings författarskap är vänskap mellan män.

Det är en oerhört kärleksfull skildring av fadersskap men också en sorgesång över åren som går. Irving ger sig gärna iväg på olika stickspår men plottrigheten passar ämnet: livet är ju slarvigt formgivet och Irving är inte mannen att lägga det till rätta.

Och där någonstans finns läsupplevelsen. Irvings, alter ego Daniel, och fadern lär sig förlåta sig själva och världen. Skogsarbetaren Ketchum klarar inte det men när man kommit till hans död har Irving bjudit på en rejäl dos vänskap, åtskilliga goda måltider – romanen rymmer faktiskt användbara recept – insikt i romanskrivande och dessutom lite kärlek. Faktiskt rätt hoppingivande - på ett okoncentrerat sätt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".