Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur | recension

Bengt Ohlssons tonårsporträtt i gott sällskap

Publicerat fredag 1 oktober 2010 kl 08.54
Foto: Ulla Montan

Författaren Bengt Ohlsson blev känd för en större publik genom sina krönikor i Dagens Nyheter. Ännu mer känd blev han när han 2004 fick Augustpriset för sin Gregorius, en omdiktning av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
   I dag kommer hans fjortonde bok ut - det är en roman som fått titeln Kolka efter en liten lettisk by vid havet.

Hennes namn får vi inte veta säkert, men hon är i mitten av tonåren och går omkring och distanserar sig och tänker jättemycket och hatar. Det finns mycket att hata, det tar aldrig slut. Som Katrina, pappas nya fru. Katrina är en sån som har håret på ända för att visa vilken fri själ hon är, och det finns ju inga fria själar, man kanske inte ens blir fri när man dör, vad händer efter döden förresten, blir man en skogsmus?

Flickan och pappan har flyttat från Lettland till England. Nya frun har ett slott där. Flickan får ett fint rum, en fin skola, en fin styvsyster. Hon vill inte ha med det gamla att göra längre, släpper sitt förra språk, bokens första mening är "Det får bli engelska nu". Men vill egentligen inte ha med det nya att göra heller.

Kolka är ett talspråksporträtt av en tonåring, och det är väl genomfört. I bokens bästa partier förmedlar varje stycke en ny drastisk känsla, precist. Huvudpersonen talar ofta med sin hårdaste röst, hon är ironisk, negativ, cynisk, egoist - men realist. Samtidigt är hon ett barn med ett barns vilda fantasi.
   Till exempel, tänk om hon vägrat födas, dött därinne, tagit sin mamma med sig - då skulle mamma aldrig lämnat henne. Hon tänker magiskt, man förstår att hennes hjärna inte är färdigutvecklad än. Det är därför hon är så smart. Fattar mer än de tror.

Om de vuxna bara anade hur många tonåringar som är potentiella självmördare eller skolskyttar skulle de bäva. Alla som inte gjort, men tänkt eller längtat. Bengt Ohlsson låter huvudpersonen i Kolka ta sin dödslek ut ur huvudet och in i verkligheten. Jag är inte säker på att det är nödvändigt för bokens skull. Ibland är geväret som får hänga kvar på väggen obehagligare än det avlossade.

Kolka är inte skriven för ungdomar, utan för människor. Ändå tänker jag: ungdomsbok. Det betyder inte "sämre", inte "lättare" heller, och inte att vuxna inte behöver bry sig om den.
   Snarare handlar det om vilka syskon flickan och boken har i litteraturen, att jag gärna skulle ställa den ihop med Inger Edelfeldts Juliane och jag eller Aase Bergs Människoätande människor i Märsta. Det är inget dåligt sällskap, men så är det en bra bok också.

Martina Lowden
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".