Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Indisk samtidskonst talar tydligt om sitt ursprung

Publicerat torsdag 7 oktober 2010 kl 07.45

Satsningen Indien/Indien kommer att pågå i Stockholm under hela hösten och sätter fokus på indisk film, teater, dans, litteratur, politisk aktivism, klubbmusik med mera. Det hela startade med vernissage för en utställning som visar indisk samtidskonst, Samtidigt i Kulturhuset.

Rashmi Kalekas ljudinstallation Songs of Paper Kabadiwala of Delhi är kanske det verk på utställningen som minst tydligt talar om att det har sitt upphov i just Indien.

För en svensk som aldrig satt sin fot på den indiska subkontinenten är ljudbilden säkert exotisk, men de där människo- och fågelrösterna skulle strängt taget kunna ha varit inspelade någon annanstans i Asien, eller kanske till och med Afrika. 

Egentligen kan det vara var som helst på södra halvklotet där det fortfarande finns högröstade gatuförsäljare, eller som i det här fallet pappersinsamlare.

Att högtalarna är placerade i en smal korridor med panoramafönster ut över Sergels torg och Hötorgsskraporna skapar en effektfull kontrast åt de ropande, rytmiserade rösterna. Det välbekanta därute blir egendomligt främmande och det främmande som strömmar ur högtalarna välbekant.

Trots att den här utställningen är samtida i sitt val av tekniker, video, fotografi och installationer, är den inte särskilt framsynt i sitt sätt signalera indiskhet.

En konstnär från Schweiz eller Kanada behöver ju inte gestalta sin nations kulturella identitet eller konflikter för att ställa ut på en internationell marknad. Men det måste tydligen indiern.

Nästan allt på den här utställningen talar om en specifikt indisk verklighet: konflikten med mellan Indien och Pakistan, marknaden med arrangerade äktenskap, kvinnors utsatthet i en indisk kontext. Ofta tar utställningen hjälp av omisskännlig indisk rekvisita: hinduiska gudabilder, starka färger, saris och turbaner.

Jag frågar Rashmi Kaleka vad det kan bero på.
– Det är tröttsamt när västerländska curators kommer till Indien och vill ha konst som ser indisk ut, för vad är det, frågar sig Kaleka, som samtidigt menar att om man bor i ett visst land så kommer den konst man gör att på ett eller annat sätt tala om detta land.

Det är inte heller rättvist ställa Schweiz eller Kanada med några ynka miljoner invånare mot Indien med en befolkning på en miljard, och en kultur så specifik och lätt igenkännlig att minsta dagisunge kan nämna den vid namn så fort hon passerar en indiskabutik. 

Det kan alltså vara att problem att ha ett så starkt kulturarv att förhålla sig till som det indiska.
– Ingen vill identifieras enbart med sin kultur, vi vill identifieras som konstnärer säger sist Rashmi Kaleka

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".